Igår morse hade jag och Stella en riktigt mysig timme ihop innan jag lämnade för jobb. Och när det var dags att gå hoppade hon glatt till sin pappas famn och vinkade åt mig med ett leende. Vilket framsteg. Mammans utbyte har äntligen accepterats till fullo. Halleluja! Så apropå att bytas ut så följde dagen i samma tecken, då H drog iväg och hängde med två mammalediga tjejkomipsar till mig. Lek, promenad och fika, jojo. Men alltså, jag klagar inte mellan raderna för den som trodde det. Inte alls! För dagens största halleluja moment kom på jobbet. Ni vet matchen Sverige-Malta i förra veckan, med andnöd i 81 minuter men ändå en känsla av att inte behöva oroa sig? Den hade jag på jobbet hela förra veckan. Så nära målet men ändå så sjukt långt borta. Och på fredagseftermiddagen passerade vi inte alls minut 81, utan allt blev att kännas nattsvart och jag gick hem för helg i lite ångest.
Men igår på morgonen, 1.5 timme in på dagen, kom målet. Helt underbart! The inner geek (och konsulten i mig) jublade. Halleluja! Så ska vi bara bejaka denna ledning sista 10…. eller ja, alltså under veckans tester vill säga. Bra start på veckan oavsett.
Utbytt, inbytt, halleluja.