Vi har haft en så mysig kväll hos våra vänner L&D med lille Alexander idag. Lille A är så vacker – ja det är det ordet man kan beskriva honom med. Att ett barn på bara halvåret kan ha så karaktäristiska drag! Barnen var söta och lugna, och vi hade riktig kvalitetstid.
Stella var hur stabil som helst, så duktig! Hon hänger med. Gillar läget. Jag hoppas att det är vi som fått henne sådan. Jag hoppas att hon alltid kommer vara sådan som hänger med, som somnar i någons dubbelsäng någonstans, som kollar på en film och har sitt lördagsmys med nöjd min även om vi inte är hemma. Det är så jag minns min barndom också, om än inte alltid såklart. Undrar om jag minns rätt?
Iallafall så spenderade hon kvällen i barnstol, i vårt knä, nyfiket iakttagandes A, spatserandes runt i lägenheten, i soffan framför Teletubbies på portabla dvd-n med en liten skål salta pinnar att snacksa på. När läggdags kom somnade hon i sin vagn hur fint som helst. Vaknade när vi rullade ut vagnen mot taxin hem. I hissen sa jag ”nu ska vi åka hem”. ”jaaa”, sa Stella. ”Ejjjjååååå”, vinkade hon i sin vagn – fastän vi redan lämnat lägenheten. Hon brukar göra så. Det är ju såklart viktigt att säga hejdå ordentligt. 😉 I taxin var hon vaken, satt i bilstolen (easypeasy, bara att beställa en taxi som har det – har aldrig varit problem) och tittade ut, höll min hand. ”När vi kommer hem får du sova i din säng”, sa jag. ”Jaaaa”, sa Stella. Sen kom vi hem, bytte blöja och lade henne i sin säng. ”Godnatt”, sa jag. Stella vinkade. Ingen välling eller något. Hon gosade in sig i sin kudde och somnade själv på en gång.
Jag är så imponerad! Så duktig!
Jag tror inte Stella mår dåligt av att ibland få ha det så. Hon verkar helt nöjd iallafall. Och det är vi också. Nöjda föräldrar, mysigt familjeliv. Vem sa att livet behöver förändras så otroligt mycket när man får barn? Det blir ju vad man gör det till.
Tackar L&D för en urmysig em/kväll!