Efter lunchen på ett kebabhak (inget unikt, alla hak här är förstås kebabhak) snirklade vi oss ner via fancy blandat med charmiga gator ner till vattnet. Därifrån tog vi metron (spårvagnen, samma leverantör som av tvärbanan misstänker vi) över till Galatasaray. Vi åkte en bit till genom ”tünel”, världens näst äldsta t-bana efter Londons tydligen. Sen promenerade vi hela vägen längs huvudgatan Istiklai Caddesi upp till Taksimtorget. En bra promenad – inte minst för femåriga ben som gav upp först på absoluta sluttampen. Imponerad av vår äldste! Det är ju dock lika bra att hon lär sig hur vi jobbar i storstäder. Vi går. Så mycket som möjligt, långt och gärna, tills benen värker om kvällarna.
Yngre klientel, modernare kvarter, trendigt och internationellt, konstaterade vi. Kul att ha sett lite av det också och inte bara historiska Istanbul, även om moskéer och annat blandar upp det nyare överallt.
Taksimtorget utgjorde mest en ”check-in-the-box” och gav inget av värde att se så vi gick snabbt in för en fika innan vi rev av ytterligare någon kilometer för att sedan ta metro från startstation till Sultanahmet eller närmare bestämt med sikte på Gülhane park.
Betydligt varmare idag, snön ett minne blott och nästa vårlikt. Ljust, tyckte Max.
Taksimtorget
