Man brukar ju höra om barn som slockar runt 6 efter tuffa lekdagar på dagis.
Vi kom hem kvart i 7. Stella brukar somna absolut senast halv 8.
Jag la henne klockan 7. Stella drack sin välling. Sedan studsade hon upp och började hoppa. Hon fortsatte i två timmar. I sin säng. I vår säng. På skötbordet när hon fick (ännu en) ny blöja. I vardagsrummet. Inga sömnknep funkade, utan det var bara ”ooopppa!!!” som gällde. Med största leendet på munnen.
Trött? Nåväl… Möjligen. Men allt nytt och alla tankar som snurrade runt i hvuudet verkade ha överhanden, minst sagt.