Stellas dagispersonlighet, ja. Hennes bästa pedagog L (man märker att Stella gillar henne mest, och hon är också den som jag och H tycker att känns mest rutinerad och ”direkt” liksom) tog sig tid att prata lite en dagi förra veckan när jag kom och hämtade.
När jag kom stod Stella och dunkade en skåpslucka om och om igen; DUNK DUNK DUNK DUNK. L sa åt henne att sluta, vilket hon gjorde. Så när jag kom sa jag ”Stella, busar du”. ”Jaaaaa”, sa L dröjande, ”som vanligt”. Och det föranledde diskussionen. Mest innehållande sådant som vi såklart vet sedan tidigare. Sådant som det på ett sätt – ta det rätt nu… – är skönt att inte behöva ta ensam fight om, utan veta att pedagogerna på förskolan lär henne så bra, så bra, bättre än oss.
L poängterade också att det faktiskt GÅR att säga åt henne, hon tar åt sig och förstår Stopp. Det är annars vanligt att de inte lyssnar eller att de blir lite generade/ledsna. Stella tar mer in det. Uppfattar, lär sig.
– Stella testar gränser
Både inom ramen för vad man får göra generellt (som att dunka luckor hårt) och vad man får göra mot andra barn. Hon är ju mycket ”min” och ser till att få det hon vill ha – att ge sig in i en fight om leksak med Stella är inte helt lätt om man säger så. Framför allt inte om man är mindre… Det bryr hon sig inte i, vill hon ha något så vill hon. Hon fegar inte ens ur mot äldre barn. Apropå det så söker hon och en kille sig ofta till varandra, för att de av varandra får lite gensvar. De är båda lika envisa, och bestämda, och ger sig inte. Ordentliga bråk kan det bli. Men sen leker de jättefint med varandra när pedagogerna kämpar med det – ”tillsammans”. I några sekunder iallafall. 🙂 De har liksom utbyte av varandra, sa L. Jag frågade om hon var mycket puttig nu också, och det kunde hon vara ibland, sa L, men inte jättemycket så att det är något att fundera på. Hon lär sig, hon testar. Stark integritet, men ännu inte helt finslipad i gränser.
– Stella leker som de äldre barnen
Stella iakttar de äldre barnen och gör sedan likadant. Det är det jag alltid sagt, hon tror själv att hon är 3-4 år eller nåt. 🙂 Så hon ger sig också in i lek med dem, och ofta går det bra men ibland så vet hon inte gränserna just för att hon är så liten så hon håller ju just på att lära sig. L sa att de får påminna sig om att Stella är så liten som hon är, just för att hon leker som de äldre och är så social och ”med i allt”, som hon sa. ”De andra barnen i Stellas ålder känns som bebisar jämfört med henne, och hon är verkligen ett barn”. Det här har ju märkts t.ex när hon är med de äldre kusinerna också. Hon faller in i deras lekar (så gott det går), på deras sätt – trots att de är så mycket äldre. Hon leker inte på sin egen kant med saker som passar henne, utan gör hellre samma saker som dem.
En annan grej hon sa var att om Stella vill ha uppmärksamhet, t.ex om de är ute, så lägger hon sig ned på backen och låtsas att hon inte kan röra sig. Haha, det där har vi ju märkt… ända sedan hon var bebis och vägrade vända på sig om man la henne på rygg, trots att hon kunnat det i måååånga månader.
Med andra ord, pedagogerna har samma utmaningar med Stella som oss. En tydlig personlighet. En social och framåt tjej som tar för sig och vill vara där det händer, men som – som den 20 månaders barn hon är – ännu inte lärt sig riktigt vart gränserna går.
Oj, nu blev det bara det mindre bra – det var ju för att vi fokuserade på det. För mesta delen av dagarna skrattar hon, leker och hoppar, är social och mysig och har börjat prata massor. Enkel och charmig. Men busig!