Asien har varit en populär destination för många under väldigt många år, och i toppen har Thailand tronat i många år. Jag älskar Asien, och tycker egentligen att få andra kontinenter kan eller verkar kunna mäta sig med Asien. Det som tilltalar mig är inte bara vackra stränder och landskap, utan människorna och kulturen. Inte minst älskar jag buddhistiska länder, där jag tycker att människor man möter utstrålar en vänlighet i blicken som jag totalt kapitulerar för.

En trendspaning är att många letar alternativ till Thailand. Man söker samma känsla och inramning, men vill få något som känns nyare och mer spännande. Vietnam, Kambodja, Filippinerna och Malaysia är på allas läppar, men en destination som mer än de flesta andra Thailands-alternativen nämns i sammanhanget är Sri Lanka. Efter år av inbördeskrig och ett hårt slag av tsunamin 2004 så är läget i landet nu lugnt, stränder och byggnader återuppbyggda i modernare tappning och turismen boomar.

Vi var på Sri Lanka för två år sedan, runt nyår 2013-2014, som avslutning på en månadslång resa till Istanbul, Jordanien och Dubai. Barnen var 3 (eller rättare sagt så firade Max sin födelsedag med tårta bland apor på bakgården till bungalowen där vi bodde) och 5 och vi blev alla snabbt förälskade i Sri Lanka som verkligen levererade på alla plan. Det är ett land man kan åka till för att vara i länge och se otroligt mycket, likväl som det passar utmärkt som en ren sol- och badresa. Vi hade två veckor på Sri Lanka och några av mina spaningar kommer i punktform här.

Stränderna

Stränderna håller samma toppklass som de andra länderna i samma region. Det finns många och som resenär kan man därför välja fritt bland lugnare och mer genuina eller mer exploaterade med drag. Avstånden mellan stränderna är korta och det är enkelt att strandhoppa mellan dem för att hitta det man söker. Är man inte allt för kräsen på boendet behöver man inte boka boende varje dag utan kan styra sin resa utifrån fräscha tips och spontan känsla. Vi bodde på Mirissa och Unawatuna, och var mäkta nöjda med båda. När vi var där fanns bara några få restauranger på Mirissas strand och vi såg ett enda hotell med pool. Själva bodde vi enkelt en bit från stranden, men trivdes med vår trädgård som var fylld av apor och en ägare som gjorde allt för att vi alla skulle trivas. I Unawatuna var det mer folk och kommers, men långt ifrån trångt. Vi gillade blandningen, men det är nog ändå Mirissas ljuvligt vita, långa strand jag drömmer mig mest tillbaka till. Där var det också lite mer vågor, precis sådär så att de passar perfekt med mindre barn som vill bodyboarda utan att det känns otryggt. Det kan man inte säga om många andra stränder som med sina härliga vågor lockar surfare från all världens hörn.

Cricket är, liksom i Indien, nationalsporten.

Elefanterna

Den upplevelse utöver det vanliga som våra barn – och kanske vi? – uppskattade allra mest var besöket på Pinnawara Elephant Orphanage, ett ”elefantdagis” en bit nordväst om Colombo på väg mot Kandy. Där tar man hand om elefantbebisar som inte har någon förälder eller vuxna elefanter som av någon anledning inte skulle klara sig i det vilda, och låter dem växa upp säkert och naturligt i en bra miljö. Det är uppskattningsvis ett 70-tal elefanter som rör sig i området och som besökare är man nära, ser dem matas och njuter både av att uppleva de mäktiga djuren och att se dem i en fantastisk omgivning. Den största attraktionen, enligt merparten av besökarna iallafall, är när många av elefanterna vallas från området, via en liten byväg och ner till ett vattendrag där de badas och leker loss. Det blir trångt av turister längs vattenkanten men är ändå en riktig häftig syn. Vi gillade förstås detta, men barnen föredrog att få ha riktig närkontakt och även mata elefanterna. Och att se dem dricka ”välling” ur nappflaska förresten. Mäkta spännande, enligt våra barn.

Sköldpaddorna

Även sköldpaddor kan ha ett tufft liv i det fria. Framför allt så är det stor risk att ägg som läggs i stranden äts upp eller på annat sätt försvinner och att återväxten av de många sköldpaddorna på Sri lanka därför minskar. På flera stränder finns därför små ställen där man tar hand om äggen, låter sköldpaddorna kläckas och växa upp tills de är tillräckligt livsdugliga att vandra tillbaka till stranden och förhoppningsvis leva ett långt liv till havs.

Kulturupplevelserna (och Kandy)

Det som innan resan tilltalade mig lite extra med Sri lanka var möjligheten att få uppleva traditionell Sri lankesisk kultur. Därför inledde inte vi vår resa på stränderna, utan åkte direkt norrut från Colombo och till den forna huvudstaden Kandy, tillika en buddismens allra heligaste platser, i inlandet. Där sökte vi en omtalad upplevelse av folkmyller, traditionell kultur, kolonialhistoria och vackra vyer. Visst fanns det där, men hur beresta såväl som icke-bekväma vi än är så fick vi lite av en kulturchock i Kandy. Trafiken dit var hemsk för att på slutet slå över i enormt långsam med bilköer som sneglade sig fram (av oklar anledning) och en hetta som trängde in på oss och våra små barn genom bilfönstret trots den fulla AC-n i vår bil som vi hyrt redan hemifrån med chaufför och allt. När vi kom fram, väldigt långt efter den tid vi trott, möttes vi av ett hotell som inte alls motsvarade sin beskrivning på hemsida och Tripadvisor, och i stan var det någon form av festival. Vi tog oss knappt fram på vägarna med vår vagn med 3-åringen eller den hårt kämpande 5-åringen. Vi fick mycket Sri lanka, med andra ord, och även om jag vanligtvis blir (positivt) hög av kulturchockar och känslo-knockouts så tror jag inte att jag ens i ett annat sammanhang eller resesällskap hade uppskattat Kandy. Vår hotell i kolonialstil kändes bara stort och ödsligt trots att vissa delar påminde om Singapores Raffles hotell, poolen vi omsorgsfullt letat efter var allt för smutsig och kall, aporna på balkongen mer läskiga än häftiga och vi lämnade Kandy snabbare än tänkt. Den enda mersmaken som dröjer sig kvar är den efter mer kultur – Sri lanka är häftigt och har ett riktigt rikt kulturarv.

Vi hade bokat tåg – resan mellan Kandy och byn Ella ska vara en av världens absolut vackraste – men fick vår chaufför att tidigare än sagt resa mot stränder istället.

Inlandet och naturen

Turister söker också vackert inland och spännande ställen på Sri Lanka, som Lejonklippan/Sigiriya, Adams peak samt besök på något av alla teplantage. Och visst är det vackert i inlandet! Vegetationen på Sri lanka är otrolig, och var man än är så känns det otroligt grönt och frodigt med vacker och kuperad omgivning.

Övrigt – Att resa till och på Sri lanka, och om människorna

Några andra saker är värda att nämna om Sri lanka, även i en kortfattad berättelse som denna. Trafiken är en sak. Den är något utöver det vanliga på Sri lanka, och till och med något utöver det värsta. De som upplevt jobbig trafik i Asien kan säkert föreställa sig, men för att förstå Sri lanka så säger jag att dubbla det. Minst. Trippla. Det är packat med bilar, man kör fort, det finns inte bredd nog på vägarna för att kunna göra en omkörning men det gör man ändå – för tutar man så flyttar någon på sig, tycks man resonera. Eller så praktiseras ”störst går först”. Vi hade hjärtat i halsgropen många gånger, och då hade vi ändå en stor och riktigt bra bil och en egen chaufför som var otroligt bra. Det är mitt tips – hyr bil med chaufför, gör gärna research på förhand hemifrån för att hitta någon på rekommendation i något forum. Jag ska dock tillägga att det nu mellan Colombo och stränderna i söder finns en motorväg nästan hela vägen, den var klar en lång bit men inte hela när vi var där. Där är det nästan ingen trafik alls och går jättebra. Sen finns ju tåg också – det skulle jag gärna välja för en maxad upplevelse av Sri Lanka utöver strandparadisen.

Sen kan man få åka sakta ibland också, som till exempel om ett karnevalståg eller några elefanter tar upp vägen. Eller kombinationen.

Det är en uppstickare till Thailand, som sagt, men det är verkligen inte ett lika moget land sett till turismen. Du får kämpa lite mer när du reser, men liksom i andra asiatiska länder så är det bara att rycka på axlarna och räkna med att det löser sig. Inte enbart genom resebyråer med koll utan för att han på guesthouset ringer en kompis som känner någon som känner någon som… Löser det. Ungefär så. När vi kom till paradiset i Mirissa före planerad tid och inte hittade någonstans att bo så löste en granne till vårt guesthouse där det hela. De hade ju ändå tänkt öppna guesthouse, snart. Vi bodde alla fyra i en 1,60 bred säng i ett rum som luktade starkt av målarfärg men var det rum som var mest klart och frukosten serverades med hela familjen och en del släkt som passade upp på oss… i deras vardagsrum.

De är vänliga, i Sri Lanka. Vi hade många fina möten och diskussioner med allt från hotellägare till serveringspersonal på det lyxigare hotell vi avslutade på. De berättade mycket om Sri lanka nu med det lugna trygga, och då – under kriget, efter tsunamin och allt. Och de gillade oss svenskar sa de. Kom gärna hit mer, fler!
Som turister är vi bättre än många andra, sa de. Vi såg exempel på det som de syftade på.

Sri lanka har en bit kvar innan man åker dit på en bekväm semester som utan tvekan blir älskat av precis vem som helst, ni vet sådär som det är med Thailand. Men det har samtidigt mer. För mig är det rätt, för många andra Thailandsresenärer kanske inte.

Lockar det dig?
Mer läsning om Sri lanka hos mig:

Sri lanka vs. Thailand – en jämförelse – är det något inlägg du verkligen ska läsa om du väljer mellan Thailand och Sri lanka och vill förstå skillnader och likheter mellan de båda länderna så är det detta.
Mirissa vs. Unawatuna – vilken av stränderna ska du välja av dessa två?
Alla inlägg jag skrivit om Sri lanka – med inlägg från i princip varje dag på plats.