På vägen hem från parken passerar man Stellas dagis. Det är ett skuggat fönster med några få hål för att kunna kika in/ut. Stella vet att dagis ligger där. Idag ville hon titta in.
”Stellas dagis”, informerade hon.
Hon såg in på rummet där de sover.
”Stella sova där!”
Nu är dagis stängt, förklarade jag. Och sa att vi skulle gå hem, att hon får gå dit imorgon igen.
”Stella in dagis”, gnällde Stella.
”Vill du gå till dagis nu?”, frågade jag.
”Jaaaa-a!!!”, grät Stella.
När jag förklarade att det inte gick, att hon ska vara hemma med mig, att dagis är stängt osv så bröt hon ihop.
”Vill du inte vara hemma med mamma?”, frågade jag – till min mammiga dotter.
”Neeej! Stella dagis!”, ropade hon gråtandes.
Jaha ja. Det här med hyfsat tidiga dagar och att vara hemma med sina föräldrar, det är tydligen överskattat det…
Lyxproblem. 🙂
Såhär nöjd blir Stella när hon ser dagis och konstaterar att hon inte får gå dit förrän imorgon…