Haha! I wish! VI har kommit till en punkt under semestern där jag känner att energin börjar sina rejält. Förskola, skola och fritids – och jobb – är bra skit, helt enkelt. Vilket jobb det ändå är att ha hand om tre inte särskilt stora och ”självgående” barn 24-7 i vecka efter vecka. Phew!
Jämförelsevis kan ett vanligt inte så lite lugnt och lätt arbete kännas som rena spa, även om det inte alls ansågs så när den jämförelsen först dök upp i vår familj. Det var när jag roddat barn (och hem) inte så lite i slutet av föräldraledigheten och förmodligen beklagade mig en del, som Henke vid något tillfälle småfräste ”Det är ju inte direkt ett spa jag går till varje morgon!”. Det kändes nog dock så för mig – att tanken på att lämna hemmet och det ansvaret bakom mig på morgonen och gå och göra helt andra, vuxna saker hela dagen var mer eller mindre samma avkoppling som att checka in på ett spa.
(bild ovan: Gullmarsstrand)
Med det sagt så ska Henke checka in på spa igen imorgon bitti, medan jag har en vecka i Dalarna med barnen och mina föräldrar. Det där sista är en himla tur, för jag vet ärligt talat inte hur jag tacklat det hela annars. Kanske är jag extra mätt på semestern, som med barn inte är så mycket semester i form av avkoppling, just idag efter gårdagens tävling som sög musten ur mig och sedan följdes upp med en vakennatt med Meja. Den tajmingen var ungefär så urusel det bara går! Givetvis hade Henke tagit allt och låtit mig sova om hon inte gråtit och ropat hysteriskt efter ”mamma”, och hur trött jag än var så sträcker sig mammainstinkterna längre än så, och öronproppar i annat rum är inte tillräckligt. Ge mig kraft!
Oavsett så är jag inför sista semesterveckan glad att det är just på släktgården i Dalarna jag kommer att befinna mig (även om det riktigt härliga sommarvädret lyser med sin frånvaro) , och med mina föräldrar. Jag kommer njuta, även om det är en rätt trött version av mig själv som kommer att göra det.
Visst har vi haft mycket aktiviteter för oss under semestern, och visst är det typiskt oss – och nog har jag hört några ”oj vad ni kör, att ni orkar?”. Det är ju dock så att jag (kan även sägas vi) får mest energi av att det händer saker. Så är det bara. Sedan är det roddigare med en 1,5 åring (och en 6,5- och 9-åring), men samtidigt så skulle inte direkt lugna dagar funka särskilt bra med vår minsting. Jag skulle lätt älska att bara ta det lugnt och vara några dagar, men det känns som att Mejas gnällighet ökar markant när tempot är lågt. Fast, absolut – riktigt bra rutiner gällande mat, underhållning (som pedagogiska leksaker) och sömn hade kanske varit en hjälp på vägen.
Nåväl – med detta lite gnälliga inlägg, för att ge en inblick i hur livet med sommarsemester med barn också kan kännas (och är för oss), så avslutar jag med att säga att det känns superskönt att vara på gården i Dalarna. Nu – lugna dagar!
Pratade för övrigt lite om att det ju är betydligt lugnare och enklare på resande fot med barn än på semester hemma. Känner ni igen er i det?