Uttrycket som ackompanjerar gnäll-ljudet.
Först tittar hon uppofrande på mamman (eller pappan). Ser ut att tänka "men livet är ju så skiiiit ju".
Sen bryter hon ihop. Som en tvååring typ! Det här kan jag tycka att ser lite roligt ut. Hon lägger ner huvudet på det som är underlaget för tillfället – kan vara sängen (som på bilden), golvet eller helt enkelt gåstolen om hon sittter i den, eller ja, vad som. Ner med pannan och ännu mer "skit. Ja verkligen skit är livet".
Jag får erkänna att jag då tycker att det är ganska skönt när den här synen kommer istället.
