Ibland sammanfaller det sig så, att alla resor kommer på ungefär samma gång. Plötsligt bara blir det så, liksom, konstaterar jag och hittar en massa anledningar till att det blev just så. Ursäktar mig, är det jag gör. Till allt och alla. Familjen och jobbet, vänner och bekanta. Mig själv, inte minst.
Men det blev ju bara så! Mitt barn ville så gärna och resor med bara ett barn ska prioriteras, Henke var ju där i jobb och denna gång passade det. En jobbresa behövde göras och visst är det en bra idé att förlänga med några dagar och jobba remote och leva om så bara för några dagar i en stad, och att kunna kombinera med ett riktigt drömresmål är ju en chans man inte får så många gånger och…
…så vidare i oändlighet.
Dessutom fick jag ju boka av min resa till Indien!
Det är väl mig själv jag försvarar inför mest, kanske. Jag står ju ändå där i mitten av alla relationer och ansvar, och känner just det inför alla. Kanske ifrågasätter ingen, kanske någon men ja. Jag älskar att resa, och nu blev det så.
Och som jag njutit!
Hej London (*2)!
För en månad sedan åkte vi till London, Meja och jag (och våra två mor-och-dotter-vänner). Det känns som att jag egentligen varit i London titt som tätt genom åren, men konstaterandet då var att det faktiskt var 9 år sedan sist. Då i ett sjok av resor, förvisso, men – länge sedan är det! London attackerade mig med kraft, en stark nykärlek – och att se staden genom min dotters så entusiastiska ögon var värt precis allt. Gjorde troligen den återuppväckta förälskelsen starkare.
Så, när jag knappa två veckor senare åter igen landade i samma stad (men en annan flygplats, kan nämnas) kändes det hemvant. Såklart jag ska vara i den här staden! Kan man bo här en period, snart?
London med min man – som ofta är där i jobb – var av en helt annan karaktär. Från SoHo och tweenisens must-see London till finanssidan av staden.
- Otroligt hotell: the Ned
- Mysigaste stadsdelen: Marylebone
- Underbar bokhandel: Daunt books
- Restaurangtips (kvarterskrog): Elliot’s London, Borough market
- Baren: varje hörn (+ Mr Foggs gin club)
Och kort därpå åkte jag från en världsstad på L till en annan; Lissabon.
Hej Lissabon!
Jobb som kan kombineras med jobba remote några dagar; nyp mig. Kanske kommer mer här i bloggen om Lissabon, kanske har jag för mycket att processa men för andra gången på några veckor kände jag det. Kan man bo här en period, snart?
Om så, så ska jag åter bo i Principe Real. I denna ljuvliga lilla stadsdel, rakt norrut från Bairro Alto, finns allt en distansarbetare kan tänkas vilja ha. Lugnare miljö än Bairro Alto, trendigare känsla än Baixa, mer upscale och designat än Alfama. Elegantare, grönare och mer känsla av local och boutique – två låneord jag gärna använder och ännu hellre applicerar på det ställe där jag slår mig ner för en period.
I mitt Principe Real (ja ”mitt”, man får väl låtsas i sin egen reseblogg?) låg charmigast möjliga kvarterskrogar och caféer på varenda hörn, och parkerna var mysigare än alla andra. Kände jag.
Sant är däremot, eller också, att jag åt livets frukost (gånger två) på Seagull Method café i mitt grannhus (”french mirage – french toast with lime & honey mascarpone, bluberry compote and fresh blackberry”). Och att det är overkligt att i hörnet av sitt eget hus ha haket ”Oysters + Margarita”. Vem behöver tips på ställen i en stad när verkligheten hemma i kvarteret, och hela staden för delen, är precis så?
Bodde i en lägenhet med väldigt skön känsla och tittade ut över takåsarna från den lilla balkongen.
Kan absolut tipsa om den, du hittar denna fining här.
Men tips kanske kommer. Då ska jag bland annat tipsa om sköna takbaren ”Park bar” på taket av ett parkeringshus, vibrerande Time out market och att knata vilse i Alfama. Men det får bli då.
Jag älskade dagarna i Lissabon så, och vill bli stammis överallt.
Sen åkte jag till flygplatsen, och satte mig på inrikesflyget till en drömdestination i Atlanten; Azorerna.
Hej Azorerna!
Men det får det också bli mer om sen.
Så, så kom det sig – att det blev flera resor på kort tid. Parallellt som jag hunnit njuta en del hemma i en maj som varit en riktigt fin och varm version av sig själv. Älskar Stockholm och Nacka då!
Ja, jag åker snart igen. Då är det inte jobbresa, inte remote arbete, inte drömdestination, inte once in a lifetime, inte resa med barn och inte med man utan den sedvanliga padelresan till Marbella. Ja, nu blir det helt enkelt så. (Förlåt, någon?)