Jag är just hemkommen från en fantastisk resa till Piemonte i Italien. Den föregicks av en hel del research, inte minst från de tre av åtta i sällskapet som är utbildade sommelierer, och runt deras bokningar av vingårdsbesök och tips om restauranger från branschbekanta växte vårt upplägg fram. Vi beslöt oss för att hålla oss till en provning om dagen för att inte göra det för intensivt och för att behålla utrymme för spontanitet, och förmiddagarna ville vi ha helt fria för att utan att stressa hinna med träning och landskapsnjut.
Dagarna kunde inte bli bättre, så här kommer en dag för dag som i sitt upplägg kanske kan inspirera någon.
Inlägget innehåller i stycken här nedan annonslänkar till hotell – klickar du på dem så får jag en liten kickback, men det kostar inget för dig. Ett enkelt sätt att stödja mig helt enkelt – tack på förhand!
Torsdag kväll
Vi tar ett flyg från Arlanda till Milano strax efter arbetsdagens slut. På Milano Malpensa hämtar vi ut vårt incheckade bagage och går direkt till bilutyrningsfirman och hämtar ut vår bokade bil; en Mercedes minibuss med 9 platser. Efter en timmes resa kommer vi fram till en intetsägande by på lagom avstånd från Milano och på väg mot Piemonte där vi bokat rum på hotell med restaurang; Hotel Garibialdi och försäkrat oss om att kunna få en måltid trots sen ankomst.
Maten med en lokal risottoliknande ”panissa” och diverse annat imponerar inte men vi har kommit en bit iväg, känner Italien kring oss och peppen är stor.
Detta bokar vi i förväg hemifrån:
– Flyg
– Hotell
– Hyrbil
– Alla vinprovningar på vingårdarna, en per dag
– Några luncher och middagar på ställen vi gärna vill besöka och vet att kan bli fullbokade
Fredag
Några vaknar tidigt av alarmet för att ge sig ut och få lite rörelse, och andra sover ut fredagsmorgonen tills en hyfsat tidig frukost väntar. Och så drar vi – söderut mot Piemonte längs fina vägar. 1,5 timme senare är vi framme i vårt hem för några dagar; hotellet Felicin – Palazzo Boeri Panoramic Suites i den gulliga byn Monforte d’Alba, som vi valt för sin charmiga känsla, sitt bra läge och sina många vinbarer och restauranger. Vi har inte lång tid på oss, för redan klockan 11 väntar guidning och vinprovning på en av Piemontes största vinerier; Fontanafredda. En engagerad och duktig guide visar oss runt på de historiska markerna, guidar oss genom de stora arbets- och lagringsytorna och förklarar vinmakeriets olika steg. Intressant, och så mäktigt inte minst med den långa historien (som har inslag av kungligheter). Så äntligen en resans första vinprovning, från en läktare med känsla av klassrum. Vi är ensamma och får gott om utrymme till frågor och att prova den, och den, och den. Klockan har blivit närmare 14 innan vi tar plats på vingårdens restaurang och njuter fantastisk pasta.
Det blir på gränsen till tidig kväll innan vi landar på torget i Monteforte, tar en kaffe och tittar på det lugna folklivet, toppat av ett gäng cyklister – alltid cyklister här, lär vi oss snart. Vinbaren rätt över torget ser lika trevlig ut som den, förstår vi, är välkänd och vi går dit och stiftar närmare bekantskap med den vita uppstickardruvan Aneis.
Hur vi kan vi sedan hinna gå från något trött och på språng hela dagen-slitna jag till fräschare versioner av oss själva, och få till balkonghäng with a view innan vi med vår bil anländer kvällens restaurang; Osteria Veglia strax utanför La Morra, är ett under men så sker och mat och ställe är precis så bra som vi fått höra från många. En taxi hämtar ett oerhört nöjt gäng strax före midnatt.
Lördag
Träningskläder åker på, och efter frukost ger sig några av på hyrda cyklar, några på promenad och några springer till La Morra för att hämta bilen som lämnats där. Solen strålar, vidderna är vackrast möjliga och bland rankorna är det full aktivitet – det är skördetid.
Vi knatar runt i vår gulliga by, tar en spontan och riktigt bra lunch på Osteria la Salita och går upp till den Montforte-lokala lilla familjeägda vingården Conterno Fontino på sin kulle ovan byn. Det blir full fart när lass med vindruvor anländer, men i det fina provningsrummet med mäktig utsikt genom enorma fönster konstaterar vi goda viner med extra lovord för gårdens blend och barolos.
Eftermiddagens sista solstrålar fångas på balkongen till vårt hotellsyskon Felicin Dimora Storica (där vi också äter frukost om dagarna) – njutning!
Hemlig destination, har två förkunnat, och innan vet vi inte var vi ska men första intrycket av restaurang ANT i Novello är lika bra som precis hela kvällen med varenda liten rätt. Perfektion! Eftersom det är så enormt svårt att få tag i taxi i området är vi väldigt nöjda att samma chaufför som dagen innan anländer på utlovad tid.
Söndag
Varför ändra ett vinnande koncept? Dimman är påtaglig men vidderna fortsatt magiska under dagens bilhämtarlöpning respektive promenad. Vi har vingårdsbokning först 16.30 och bestämmer oss för att göra en dag av by-hopping. Alba med sin tryffel är allt för intensiv trots lockande tryffel och små speceributiker, men gulliga Neive är ett riktigt bra stopp med fin och kvalitativ lunch på torget. La Morra är mer välbesökt men bjuder ljuvlig känsla, gränder och utsikt, och byn Barolo är kanske allt det går att drömma om på en resa till Barolo. Inte minst är den vingård vi besöker; Borgogno, mitt i byn lika charmig som den är klassisk och vinerna är en knockout. Vi vill inte att besöket, som toppas av att skörden anländer utanför vårt vinprovarfönster och börjar pumpas in genom källarfönstret, ska ta slut och kanske är det en ’man ska vara försiktig med vad man önskar’ när vi råkar bli utelåsta på vineriets fantastiska takterass?
Vi kommer ut och hem och äter en bra middag på en av byns vad vi sett härligaste restauranger; Le Case della Serraca. Är det de enorma portionerna eller den långa dagen som gjort oss så trötta? undrar vi, när vi knatar hem och nästan somnar på vägen trots att den bara är runt 100 meter.
Måndag
Dimman ligger tät och regnet duggar ihållande och gör dagen perfekt för en lite längre sovmorgon – men inte för lång, för det ska ätas frukost, checkas ut och åkas till Barolo igen för vingårdsbesök på lilla Brezza redan 10.30. Besöket förlängs absolut av konstaterandet att vinerna är fantastiska med stor potential på den lagringssikt som alla barolos förstås vill ha, och det tar tid att få ner beställningen på det vi vill skeppa hem. Men vem har bråttom? Allt är ju så nära i Lange, hjärtat av Piemonte, byarna ligger på varje kulle en kort slingrig väg bort och vi anländer Barbaresco i god tid för att hinna se oss om innan vi kilar in på nästan första bästa ställe för lunch. Första bästa visar sig ha kunnat vara värt en enorm omväg; lunch på Campamac är tveklöst grymt och spontant är helt enkelt också bra. Hur värdig avslutningsmåltid på en så maxad långhelg i Piemonte? konstaterar vi när vi efter lite ytterligare stros och span i stan hoppar in i vår bil och styr de två timmarna mot Milano. Sen kväll, hemresa – så mycket man kan hinna med på fyra dygn!
