Eftersom jag älskar att resa, och brukar dokumentera flitigt för alla som vill läsa, så är det på sin plats med några inlägg för att summera vår vecka i Side, Turkiet.
Det var dock en väsentlig skillnad den här gången. Vi brukar Resa. För mig innebär det att uppleva en plats, mer ingående. Träffa lokalbefolkning och få en bild över hur de lever. Se så mycket som möjligt av det som finns att se, insupa atmosfären och försöka lära känna en kultur och ett ställe, så gott det går och hinns med.
Men nej, den här gången reste vi inte. Vi Semestrade. Enbart. Jag kan inte minnas när jag gjorde det sist, men det känns enormt avlägset iallafall. Vi såg inte mycket av Turkiet, knappt ens av Side. Vi såg semesterorten Side, och that’s it.
Vi hängde på hotellet, vid poolen. På stranden, på mysiga restauranger, på enklare tavernor och i turistiga shoppar. Fast jag njöt av det! Den här gången var det allt vi var ute efter. Allt handlar ju om konsten att njuta. Det är en ganska svår konst faktiskt! Landa i nuet, och bara må bra av situationen. Jag känner att jag lyckades ganska bra. Semesterkänslan fanns där, och underbart sällskap – det bästa! – likaså.Hade vi varit själva hade vi säkert gjort ett gäng utflykter, hyrt en bil och utforskat omgivningarna – som ska vara uttalat oerhört vackra. Men inte nu. Och det räckte såhär. Avslappning när den är som bäst.
Fast lite sorgligt är det att lämna ett ställe och veta att man inte har en aning om vad som väntar där på andra sidan hotellmuren. Hur är Turkiet egentligen? Ja, jag vet inte. Men vem vet, med tanke på hur härligt semester-Turkiet var och hur glatt överraskad jag blev, så kanske jag en dag får ett sug av att åka tillbaka. Och att då se mer, se vart vägen på baksidan av hotellet – den som gick ut mot landsbygden – leder.
För nog såg det ut att finnas mer, allt. Som absolut väckte en del nyfikenhet hos mig. En annan gång!
