Vilken dag det varit idag! Från en kall och rätt blåsig morgon som gjorde att Åresjön gav ett läskigt intryck för de som skulle i för 18 km paddling klockan 8.30, så värmde det på under förmiddagen och gav till slut en fantastisk sommardag. Jag glömde keps och tänkte inte på solskyddsfaktor och konstaterar att livet som #extremesportwife kan vara solsvett.
Fast det är ju minst intressant med dagen.
Det var så otroligt kul att kolla på tävlingen idag! Så många fantastiska idrottare igång, kvinnor som män, som kämpade sitt bästa under svett, övertygelse, leenden och grimaseranden. Energin i luften gick riktigt att ta på!
Henke och hans kompis var grymma. Nya som de är i denna genre så var deras mål att ”ta sig i mål” (och lite att inte komma sist tror jag…) och när de kom iland efter paddlingen drog vi en lättnadens suck.
I vacker inramning bytte de om inför löpningen…
…och sedan besteg de ett Åreskutan som var sitt allra vackraste sommar-jag. Dock med massor av snö på toppen, för första gången i tävlingens 19-åriga historia! Det lär ha varit en mäktig upplevelse att pulsa upp i snö och sedan älga (och stundtals kana sig) ner. Allt i mäktigaste omgivning, med vida utsikt.
Istället för att vara på toppen väntade vi i Huså för växlingen till mountainbike.
Och så körde de. 30 km på riktigt snåriga, backiga, blöta och utmanande stigar och leder.
Och dryga 8 timmar senare kom de i mål och uppfyllde med det sitt tävlingsmål… men dessutom med nära hälften av sin grupps stora startfält bakom sig. Vilken debut!
Dessutom med glada miner. Vem hade vågat tro det?
Åre Extreme Challenge är verkligen en enormt häftig tävling, och förstås både utmanande och rolig och rätt unik i sitt slag. Ingenting jag lär bli en deltagare i, men jag hejar gärna fler gånger! Hoppas på redan nästa år…
