Idag hade jag härligaste lunchdejten i form av en aktiv variant med Coachmilla. Jag lärde känna Milla genom våra bloggar för rätt många år sedan nu och tränade en period med henne som PT. Hon är så duktig och engagerad, och jag älskade våra sköna ute-PT-timmar! Idag stod husinspektion och skogsendorfiner i powerwalkformat på agendan – perfekt utflykt för mig och dito lunchavbrott i jobbdagen för Milla, tar jag mig friheten att konstatera. Det var så kul att uppdatera sig på allt sedan sist, det var alldeles för länge sedan vi sågs!
Och skogen sedan då – vilken ynnest att bo med sådan runt knuten!
Idag är med en andra ord en dag då jag bott i träningskläder hela dagen. Det är en konst jag inte riktigt behärskar egentligen, även om jag försökt eller framför allt tänkt att jag ska försöka mig på nu som föräldraledig. Jag har ju umgåtts en del i träningskretsar de senaste åren, tillika de år som träningsmodet verkligen boomat och många är de jag känner som snyggt och med värdighet bär upp snygga typer av träningskläder. Själv försöker jag med diverse tights som andas mer casual-träning än svett-träning, men alltså. Jag får inte ihop det helt. Alltid är det något lager där längd på plagg eller dylikt är fel eller så känns det bara för mycket träning eller för lite eller – nej.
Fast det är ju smart det där med active wear, framför allt dagar som dessa då som betytt promenad till skolan med barn, 8000 steg i Ingaröskog och åter promenad för hämtning. En inte så lite snabb för övrigt, med en Max som direkt lärt sig behärska stora cykeln så det går betydligt snabbare i både upp- och nedförsbackar. 16000 steg, tack tack! Och utöver det har jag plan att dra direkt till SATS när Henke kommer hem.
Men active wear alltså. Det känns väl kanske egentligen mest såhär – eller? Jag älskar den här videon, så sjukt rolig!