Och så var ännu en helg till ända. Vi har haft det riktigt skönt, och mycket tid ihop familjen. Igår var vi hos vänner på middag och de plockade fram en barnstol åt Meja – som hon satt hur bra som helst i. Tydligen. Jag insåg att hon nog kunnat sitta hjälpligt i en sådan i säkert flera veckor, men vi har inte ens tagit fram vår stol och testat. Dessutom har ett litet gryn kommit upp i nederkäken, och antalet bitringar Meja haft hittills är… Noll. Man kan inte anklaga mig för att vara på tårna den här bebisperioden, det kan man inte. Men så hänger hon ju bara på också, och trivs med livet. I eftermiddags tog hon napp också, vilket hon verkligen vägrat hittills. Vi har från dag ett haft alla sorter som finns på marknaden hemma och testat ungefär varannan dag men utan resultat – men nu väcks åter hoppet. Max tog napp men inte Stella och jag föredrar det första utan tvekan! Som det är nu har man ingenting att ta fram på natten när hon vaknar till och därmed varierar antalet uppvak mellan 1 och… flera. Hon vaknar aldrig ordentligt, jag tror ärligt att jag aldrig stått på benen nattetid sedan hon kom utan jag lyfter bara över henne och låter henne äta/snutta, men det blir rätt jobbigt ändå när det är det enda jag kan ta till och de där nätterna då det är varannan timme så känns det förstås, ändå.
Så hur trött är jag egentligen? Ibland, ganska ofta, tänker jag att jag inte alls är trött. Vi sover trots allt riktigt bra och jag är (pepparpeppar) förvånad över hur lite påverkan en ny bebis kan ha på nattsömnen. Fast, sedan kan det komma sämre nätter med konstant snuttande och/eller oförmåga för mig att somna om, och då är det värre. Släpper jag fram det då känner jag mig som att jag lever i en burk. Som att vara bakis, typ. Då vill jag lägga mig raklång på golvet och sova en stund mitt i middagslagningen eller kan inte sluta dagdrömma om att tvångsinläggas på spa (med tillhörande helkroppsmassage). Som tur är så är det inte så ofta, men ändå. Jag hoppas hon tar den där nappen snart! Och så kan det säkert finnas en poäng att snart öka från minimala ”smaksensationer” till något mål gröt på kvällen eller så. Inget jag har brådis med egentligen, men för hennes skull.
Mer då? Stella har gjort säsongspremiär i fotbollen, Max övat hyfsat framgångsrikt på nya, stora cykeln, kompisarnas nya hus inspekterats och jag har inlett flygbiljettssurfandet inför vinterresan. Roligt i sak men ack så utmanande med meckiga destinationer. Filippinerna eller Bali? Det vacklas fortfarande i den frågan.
Vi fick fina raggsockor av kompisar till mina föräldrar. Om ni undrar vad kortet ovan föreställer för småkonstig familj, alltså.