Ja, det är den stora frågan…
Nappen börjar bli mer och mer poppis. Tidigare har den mest funkat när Stella är i bilstol eller babybjörn, och man kan hjälpa till rätt rejält. Vid övriga tillfällen har reaktionen mest liknat "uuuh vad ÄCKLIGT vad är det ni stoppar i munnen på mig, iack jag kräks". Men nu börjar hon ta den och suga friskt – och till och med gnälla när hon tappat den.
Däremot åker ju tummen i titt som tätt… Men den ger inte samma effekt riktigt, det blir mer lite mys, inte lugnande.
Napp vs. tumme
– Napp kan föräldrarna ta till när man tycker det behövs & ger då snabb tröst. Man kan ju inte säga "stoppa i tummen nu så ska du se att du blir lite lugnare".
– Napp kan lättare vänjas av vid, man har ju hört om tumsugare som hållt på till typ 8-årsåldern. Dock var jag själv en sådan, men slutade tidigare och hade snuttefilt till, så tummen åkte bara i när snutten kom fram. Så egentligen kan man nog få tummen att funka som ovan också…
– Nappen måste föräldrarna hjälpa till med, typ stoppa i på natten om den tappats och saknas, medans hon själv hittar sin egen tumme
– Nappen ger ingen direkt påverkan på tänderna, men tumme säger ju många att är väldigt dåligt för tändernas placering.
– Nappen är hon gullig i såklart, men med tummen är hon SÅÅÅ gullig! (näe det är inget argument egentligen, skoja bara).
Vad det blir får hon nog själv bestämma i slutänden, men vi erbjuder nog nappen ett tag till iallafall.
Söt, sötare, sötast…
Snutten är väl inarbetad nu, hon tycker den är toppenmysig och gosar gärna in hela ansiktet i den när hon ska sova. Den rosa var noga utvald av Arvid, så den fick det bli. Har också fått likadan snutte fast i andra utföranden från S&D och C&J, så det var perfekt för några ombyten behövs verkligen – dock bytte vi dom så det är 3 rosa i omlopp istället för 3 olika. Eftersom Arvid så noga noga noga funderat på vilken färg hon skulle ha så fick såklart hans rosa val "vinna". 🙂