Det var länge sedan Stella började prata rejält. Minns inte ens när, men hon har alltid varit mycket för att jollra och verkligen berätta saker. Jag tror nog att hon tror att hon säger precis samma saker som oss. Så gulligt så.
Men nu har hon verkligen upptäckt sin röst helt och hållet. Dvs, hon testar alla ljud hon bara kan, och framför allt falsettläget ääälskar hon. Mmm, gulligt värre, men snacka om att det skär i våra öron. Måtte hon snart komma underfund med att det låter, men inte vackert…
