Igår skrev jag ju om att Stella verkade må riktigt bra. Hon somnade runt halv åtta och sov gott under kvällen. När vi släckte vid halv 11 drog jag ett djuuupt andetag och sa till Henke "Åh, vad jag hoppas att hon sover i typ 6 timmar till, och att jag får 6 timmars sammanhängade sömn". När jag andades ut igen så hörde vi båda att Stella lät lite konstigt – lite som hon brukar när hon ska till att vakna och gråta till, men ändå lite annorlunda. Sekunden senare hörde vi ett SPLASH och hoppade upp ur sängen och rusade till hennes på en röd sekund. En jättekräka! Följt av ytterligare en! Det blev upp och duscha av bebis, pyta pyjamas, bädda om säng, torka torka osv. Sen ville hon ha mat, och det kändes ju ändå positivt, så det fick hon. Följt av flera ytterligare kräkar. Bädda om, torka golv, duscha mamman, byta pyjamas på bebis.
Sen blev det till att flytta ner till soffan så hon kunde sova på mitt bröst istället i lite mer upprätt läge. Efter ett par timmar lade jag ned henne och hon sov gott. Vaknade för mat vid 3, och därefter satt jag åter igen i soffan med henne sovandes på magen för att vara redo att hjälpa om det skulle behövas. Nu behövdes det tack och lov inte det, och jag fick strax efteråt avbyte av Henke.
Men 6 timmar i sträck – näe den önskan uttalar jag aldrig igen!
Förresten så mår hon nu bättre. Har iaf fått behålla "frukosten" också. Vinterkräk… elände.