Vi sitter vid bordet, och pratar lite jobb. Vi pratar om någons chef.
Då bryter Arvid in; "Men tomten, han måste ju vara chef över hela världen han".
Jo, det skulle man kanske kunna hoppas om inte annat…
Detta var runt nyår. Strax innan jul gick funderingarna såhär;
Arvid: "Mamma, vad fin du är".
Arvids mamma: "Men tack Arvid, vad snäll du är".
Att hon sa så, att han var snäll alltså, fick honom att fundera lite. Hm, var det där snällt alltså, typ.
Arvid: "Mamma, tror du tomten hörde det där?".
Tystnad, funderandes. "Då kanske han la tillbaka lasersvärdet som han tog bort häromdagen när jag var lite busig".
🙂