Ja, det är inte den gladaste bebisen jag har att göra med idag. Så då slår det mig vad bortskämd jag nog är, Stella är ju nöjd och glad i princip jämt, så jag är otroligt ovan att ha en sån här dag, då hon inte är helt nöjd med nånting. Idag har jag spenderat hela dagen på golvet med henne känns det som. Jag tror att det är sömnens fel.. Inatt stökade hon järnet mellan typ 12 och 3, och det var två väldigt trötta föräldrar imorse… Så mycket så att pappan försov sig för första gången någonsin, och vaknade 45 minuter efter klockan hade ringt och stängts av. Han gick upp och smög omkring som vanligt. När han gick hemifrån funderade han varför han inte hört något från Stella (vars dörr han stängt för att inte störa), och kikade in till henne. Han förvånades rejält av hennes tomma säng. Hon hade nämligen vaknat vid 6.30-tiden och sovit med oss sedan dess – vilket han inte märkt. Haha. Så där låg jag och Stella och sov sött i sked (mysigare och bättre blir det inte!). Det gjorde vi till hon behagade vakna… klockan kvart i 10. Rekord! Då var jag en tacksam mamma vill jag lova…
Men missnöjsamheten ja, antingen sömnen – blev bara 45 minuter vid lunchsovningen sen, eller möjligen att hon tyckt det varit tråkigt att vara hemma och mysa med mig hela dagen. Hon har ju nämligen blivit van vid bra mycket mer röj med sina bebiskompisar. Typ som med Milly, Alfred och Irma, såhär:
Nu sover hon, och jag hoppas att hon sover skönt och ganska länge, så hon är pigg och glad när hon ikväll ska hem till Milly med föräldrar på middag. Trevligt ska det bli!