Vår dotter har den starkaste rösten jag någonsin hört en så liten bebis ha. Det låter verkligen högt (måste även säga att det låter illa), och det är inte falsettläge utan den rejäla bastonen som jag tidigare berättat om som gäller.
Ju mer glad och exalterad hon är, desto fler och högre blir dessa rop. Så.. det går ju sådär halvbra ihop när hon träffar andra barn. För då blir hon gladare och mer uppspelt än någonsin. Hon tittar på dem, vevar och viftar järnet med armarna, och – låter. Exalterad är bara förnamnet! Men oj så missförstådd hon blir, för reaktionen från de andra barnen, som också tittar glatt på bebisen mitt emot, är nästan alltid lite rädsla och gråt.
Emma var såklart inget undantag. Jag "varnade" Karin lite, men hon sa att det nog var lugnt, för Emma är inget lättskrämt barn. Hm. Det var innan hon träffade Stella det! Hela eftermiddagen igår fick Emma sitta i sin mammas knä för att hålla gråten borta när den uppspelta kompisen Stella satte igång.
Sen vande hon sig dock, och idag har det inte varit några sura miner överhuvudtaget. Så är det någon som har ett barn som behöver bli lite tuffare när det gäller andra barn så kan ni skicka hem dem till oss på träningsläger. Några timmar med en Stella i högform så ska de nog vänja sig vid det mesta!
