Första knystet från Stella kom inatt redan strax före midnatt. Jag gick direkt upp och ammade. Lade ner henne igen, och hon somnade om av sig själv. Vid 2 hörde jag henne igen och hann tänka "åh nej redan nu, hur blir det nu, om jag ger henne mat igen är vi ju tillbaks vid stort energiintag på natten, och hur länge sover hon sen" osv. Sen somnade jag tydligen om. Hon också – alltså utan mat eller hjälp eller något. Bra!
Sen vaknade hon vid halv 6 först. Min vana trogen tog jag över henne till oss och ammade, men sen ville hon inte somna om. Hon började pratade massor, klappa på kinden osv, sånt som är otroligt mysigt… typ 2½ timme senare. Haha. Så jag gick tillbaks till hennes rum och lade ner henne där. Hon låg och pratade och jag la mig och stoppade i öronproppar. Henke fick ta över "lyssnandet", för han går ändå upp strax därefter… Men hon tystnade kort efter och vaknade för morgon strax efter halv åtta.
Sen vaknade hon vid halv 6 först. Min vana trogen tog jag över henne till oss och ammade, men sen ville hon inte somna om. Hon började pratade massor, klappa på kinden osv, sånt som är otroligt mysigt… typ 2½ timme senare. Haha. Så jag gick tillbaks till hennes rum och lade ner henne där. Hon låg och pratade och jag la mig och stoppade i öronproppar. Henke fick ta över "lyssnandet", för han går ändå upp strax därefter… Men hon tystnade kort efter och vaknade för morgon strax efter halv åtta.
Jag är glad att vi kapitulerade. Det här mönstret kan jag köpa ett tag. Inte länge – för sen ska första mattillfället bort – men ett tag som sagt. Idag är jag pigg och glad! En känsla jag gillar. 🙂
Och Stella, ja hon slipper spikmattan. För den här gången!
(obs, för er som ej förstår så är det där med spikmattan lite ironi. Ni behöver inte anmäla mig till soc för detta. Möjligtvis för det där med burkmaten men ej för spikmattan.)