Stella fick ju en ny kompis förra veckan. Igår fick hon äntligen träffa honom (efter några inställda försök pga Stellas magsjuka osv…)
Se var kul, men röra hade varit ännu roligare, tyckte Stella, som trots idoga försök inte lyckades peta på lille Alexander det minsta.
Och förresten – Åh vad de luktar gott de små! Jag snusar ju på Stella fortfarande och tycker nu som då att doften är magisk. Men när jag nu fått en dos nybebisdoft känner jag ju ändå en viss skillnad. En tydlig doft av lasagne från vår stora, till exempel.
En annan sak som slog mig var händer och fötter. Stella har verkligen inte bebishänder längre! I jämförelse med Alexanders små spädishänder så var Stellas verkligen en barnhand, inte en bebishand. Mjuk och mullig och så.
Förresten så är det aningen lugnare att ha en liten bebis som inte gör mycket väsen av sig, än en 11-månaders virvelvind som inte sitter still många sekunder i stöten utan klättrar som en tok, och knappt går att fånga på bild. 🙂
Fast lugnet kommer inte råda så länge för L&J. Tiden går fort, och så mycket händer på så kort tid! Och häftigt är att om inte allt för lång tid kommer Alexander vara "ikapp" och de kommer ha jättemycket utbyte av varandra. Så himla kul! Vad skoj vi ska ha framöver!