Idag blir Stella 11 månader – hipp hurra! Tänk att jag har en tjej som blir ett år om en månad! Det känns rätt overkligt.
Månaden som gått har det verkligen exploderat motoriskt för Stella, som känns som att hon numera har full koll över sin kropp, och med lätthet rör sig på alla möjilga sätt. Detta har gjort att hon inte känns så bebisaktig längre. När jag tittar på henne nu så ser jag snarare ett barn än en bebis i henne.
Sedan förra månadsdagen har bland annat detta hänt.
Stella…:
– … kan gå med stöd bara i en hand (men hon föredrar två). Hon använder allt som går som gåvagn, och kryssar sig fram genom lägenheten med olika saker som hjälpmedel.
– … kan stå själv längre stunder, upp till 10 sekunder. Fast hon har inte riktigt förstått det själv än, så det händer bara när vi tar initiativ till det. Hon står dock utan problem mot vägg, och med bara en hand som stöd.
– … har precis börjat peka på saker (dock med hela handen) och säger Dääää (där) och Ta (titta).
– … kan klappa händerna (fast är inte så mycket för det så gör det ganska sällan) och vinkar så fort hon hör någon säga "hejdå".
-… kan äta själv riktigt bra (om tillfälle ges). Klarar att få mat på skeden och få in allt i munnen – gång på gång. Ibland vill hon helst slänga med skeden dock, så tillfällena då hon får äta helt själv är väl valda och tyvärr inte allt för många.
-… tycker fortfarande att ljud är det roligaste, och gör "indianljud" själv, dvs för handen fram och tillbaka framför munnen och ooooooo-ar samtidigt så det blir indianläte
-… har ett favoritord – "ajttchh". Det säger hon ofta, och framför allt så gör hon det varje gång man säger Nej. "Nej". "Aaaaajjttchh". Låter väldigt gulligt…
-… har gått från en amning om dagen, till en gång varannan dag, till en gång var tredje dag, till att totalt sluta amma precis före 11-månadersdagen.
-… har precis före 11-månadersdagen börjat dansa till musik.