Häromdagen ringde de från mitt jobb och berättade om en roll som skulle kunna passa mig när jag kom tillbaka den 1a september. Bara det att uppdraget skulle börja redan 17 augusti, utan möjlighet att starta senare. Min spontana känsla var JA, JAG VILL, och att jag bara måste kunna lösa det på Stella-fronten för att kunna börja 2 veckor tidigare. Varför? De senaste två veckorna har jag känt mig klar med hemmalivet. Visserligen lite för att jag inte haft någon att umgås med (fast sen hittade jag Pernilla och Elsa och hade mycket trevligt dock!), att vädret varit trist och att Stella varit mammig och gnällig och inte helt nöjd.
Men framför allt för att jag fasat för att komma tillbaka till mitt jobb som konsult och vara ringrostig och kanske inte komma ut på något uppdrag på en gång, utan bli sittande på kontoret och behöva slöstarta. Ve och fasa! Så att nu komma ut i hetluften på en gång, och bara rätt in och behöva börja leverera från dag 1, det kändes som sättet det måste hända på. Och nu låg chansen där för mina fötter…
Några snabba samtal till världens bästa mormor och farmor – som gärna ville ta några semesterdagar för att kunna rycka in och vara med Stella en vecka var – så sa jag till mitt jobb att de kunde räkna med mig.
Så, förmodligen börjar jag jobba två veckor tidigare. Och det känns läskigt men helrätt! Det återstår dock lite, såklart. I konsultbranschen så ska beslut klubbas och kontrakt skrivas innan man kan ta ut något, och detta dröjer två veckor. Men jag hoppas… och fasar på samma gång. Och i huvudet filar jag på min Att Göra Innan Jag Börjar Jobba-lista. Det blir en intensiv vecka där 10-16. Skansen, Djurgården, Babyrytmik, … Vad har jag missat?! 🙂