Imorse råkade jag koka äggen lite väl lösa. Men tydligen är det just så Stella gillar dom bäst, fick jag lära mig…
Hon åt hela ägget glupskt, och för att vara säker att få i sig precis allt så slickade hon ren tallriken efteråt.
Därefter sa hon till mig ”mamma, just såhär vill jag ha mitt morgonägg. Så tacksam jag är. Underbart.”
Med sin blick – och hela sin uppenbarelse – alltså.
