Dålig kvalitet på fotot möjligen, men livskvaliteten däremot är det inget fel på, när mina härliga hemmavänner anlänt H’s småländska hemmatrakter för 30årsfirande. En mysig kväll med finpizza har inlett helgens kalasande, och stugsamkväm var härligt värre. I den anlända höstkylan var det inget fel alls faktiskt med brasa med tillhörande trubadurtoner. Lite synd dock att komma hem till en annan liten kamin…
Finaste är varmare än varmast, så jag lämnar min man och dubbelsängen och tar plats i hennes rum och hoppas på en lugn natt och sjunkande grader. Vid minsta pip är jag redo, och ger närhet i massor vid eventuella febertoppar. Festligheter i all ära, men det här med att bita ihop har man ju fått lära sig vid det här laget, så oavsett hur allt går så bli det säkert bra. Ser fram emot rolig fest imorgon och hoppas på snabbt tillfrisknande.
