Ibland blir saker lite för mycket för Stella. Droppen som får bägaren att rinna över, den kommer ibland. Jag tror att hennes bägare liksom är halvfull från början, för tålamodet är lite sisådär och hennes egna vilja är stor. Igår kväll fick vi verkligen uppleva det, då Stella grät otröstligt i 45 minuter typ, utan ”egentlig” anledning. Fast sen när hon somnade (1 ½ timme för sent) bitandes på sina fingrar så konstaterade vi att det nog fortfarande är de där hörntänderna som gör sig påminda. Men iallafall, några saker Stella verkligen inte gillar är:
– För många hejdå till sin mamma på en och samma dag.
Jag går på morgonen. Kommer hem efter jobbet. Inga problem. Går jag igen (för att handla en kortis eller så), så blir det inte populärt. När jag kommer tillbaka vägrar hon släppa mig ur sikte, eller ens ur sitt grepp. En stol bredvid när jag lagar mat duger inte – hon ska prompt vara i famnen. Hemma kan det vara okej, för då är jag på golvet och ger henne all uppmärksamhet som hon inte fått av mig på hela dagen, men är man någon annanstans eller med någon annan så är det ju lite svårare…
– Att bli för trött
För oss är rutiner halleluja, för Stella orkar inte med när hon blir för trött. Hon gråter, trillar omkull och gråter om vartannat. Och det går på en sekund, att hon går in i väggen. Hon är inte sådan som signalerar ”jag är lite trött, lägg mig”, utan det blir för mycket för henne redan innan hon hinner känna efter. Förmodligen för att hon har så roligt och upplever livet in i det sista… Hon sätter sig inte för att vila eller varva ned. Det finns inte i hennes värld. (Ska nog införa lite mer dvd-titt på kvällarna, sista halvtimmen eller så)
– Att missa sitt sömntåg
Blir det som ovan – för mycket, så är det svårare för henne att somna. Om vi inte prickar sömntåget (vilket vi dock gör 9 gånger av 10) så somnar hon inte tryggt och lätt utan gråter, vrider på sig, vill upp och leka men orkar inte (och gråter enligt punkt 1) osv.
– Att ha ont i tänderna
Hon stoppar in fyra fingrar i munnen och biter, tuggar och dregglar. Alltså, de där hörntänderna, hur lång tid ska det ta innan alla är helt uppe egentligen? Sen gråter hon lite uppgivet. Slår bort våra händer om vi försöker känna på tänderna. Vägrar borsta tänderna (något hon annars gillar).
– Att inte få som hon vill
Stella är av den väldigt nyfikna sorten. Hon vill titta på, undersöka, smaka på allt som hon får syn på. Charmigt, och kul att hon har sådan upptäckarlust på världen – men det går ju ändå inte riktigt. Hon kan inte sitta med och laga mat och äta rå lök, till exempel (vi övar på Blä, men det går sådär). Hon kan inte stå med vid kylen och plocka ur varenda kylvara och leka med. Eller lattja med saxen, kniven, tändaren. Konstigt nog är allt vi har sååå mycket intressantare än hennes roliga leksaker. Eller, hm, kanske inte så konstigt…
Utbrottet igår kväll var nog såhär med facit i hand en blandning mellan alla fem punkter ovan. Kryddat med lite avundsjuka/svartsjuka på kompisen M, som lekte med sina saker varpå Stella såklart just då ville ha just samma sak. Ni vet… det eviga kids-problemet.
Det är i sådana stunder föräldraskapet testas ordentligt.
Och vi skänker en tacksamhetens tanke att Stella nästan alltid annars är glad och flirtar, charmar, pussas, gosar, dansar, pratar och är världens mysigaste lilla unge. 🙂