Ni har väl läst om den australiensiske mannen som testade hur han klarar förlossningssmärta? Efter tre timmar avbröt han försöket. Det förvånar mig inte. Skillnaden är ju rätt stor – i form av att han hade den möjligheten. När man föder barn finns ju inte riktigt det alternativet. Samtidigt så väntar man ju på underverket – sin bebis. Det målet är värt att kämpa för, även om man under stunder under förlossningen gärna skulle trycka på en stopp-knapp om det fanns någon. Å andra sidan så är det kanske vid tidpunkten då han avbryter försöket som många kvinnor kvider efter epidural… (och varför inte..?) Eller nästan iallafall. De flesta förstagångsföderskor har förlossningar som varar i 10-12 timmar minst, så efter de tre timmar då försöket avbryts så är det lång väg kvar att vandra. Kvinnor, vi vinner kampen om smärttålighet (som försökspersonen själv uttrycker det) 😉
Jag tror nog de flesta pappor som varit med under förlossning av sina barn inte behöver något naturtroget försök för att förstå att det gör ont att föda barn. Fast hur ont, det går nog inte att förstå förrän man själv upplevt det. Och förmodligen greppar man från åskådarplats att kvinnan inte överdriver för att det ska verka synd om en, utan att det faktiskt gör så obeskrivligt ont. Och att de där intensiva kräkningarna vissa (eh) upplever faktiskt är orsakad av ren och skär smärta, och inget annat.
Här är klippet från försöket:
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=6AdFdmE9A84&color1=0xb1b1b1&color2=0xcfcfcf&hl=sv&feature=player_embedded&fs=1]