2002 åkte Brage ned i tredjedivisionen. Sedan dess har vi väntat. Troget.
Under mina år av dala-exil (inte mindre än 12..!) har jag fått höra frågan sååå många gånger. ”Brage?”. ”Seriöst?”. Ja, seriöst. Som man hånats. Det är inte helt lätt att få ett lag i hjärtat från barnsben, födas med ett lag i blodet. Ett lag som är av det något risigare slaget.
Men nu. Nu är vi tillbaka i fotbollens finrum. Inte allsvenskan, men Superettan iallafall. Och tänka sig att detta i sällskap med Hammarby och säkert också DIF (för nog ser det ut så efter gårdagens 2-0 förlust mot Assyriska). Skrattar bäst som skrattar sist.
Vi ses på Domnarvsvallen 2010! Och Söderstadion! Och Stadion? Mooooahahahahahaha.
(En eloge också till styrelsen. Bra jobbat, storebror!)