Jag brukade älska kvällar som denna. Uppkrupen i soffan i skönaste kläderna. Ett helt gäng värmeljus på bordet. Mörker utanför rutan trots att det av kvällen återstår flera timmar. Smattrande regn mot fönsterblecket. En hel kväll för mig själv, med möjlighet att bara mysa. Läsa en bok, pyssla lite, kolla på en film, …
Men nu känns det där regnsmattret mest deppigt, och ljuset från värmeljusen verkar bara vara ett tafatt försök att dölja den egentliga känslan. Känslan av tomhet. Det är lite för tyst. Även om Stella vanligtvis sover den här tiden så gör bara vetskapen om att hon ligger där inne och andas så fridfullt i sömnen att hela lägenheten känns uppfylld av ett harmoniskt lugn. Ett som saknas lite nu.
H och Stella har för ett par timmar sedan börjat åka mot Småland, för att hänga med farmor och farfar några dagar. Det gör de rätt i – man ska passa på att ta sig tid till lite utflykter när man är föräldraledig. Det är bara jag som tycker att söndagskvällar på egen hand inte har sin charm längre. Alls. Och så är det framför allt känslan av att de sitter i en bil i det här mörka och regniga. När de kommit fram kanske jag kan slappna av och njuta av min kväll istället. Plocka fram den där boken och pysslet. Njuta av min kväll.
Jo, så är det nog. Hoppas de kommer fram snart.