Ikväll såg vi Mammut. Vi visste att det var en ”tuff” film som väntade oss.
Efter filmen mådde vi båda lite lätt illa.
Vi gick in till vår sovande dotter. Betraktade henne länge. Stod där länge och lyssnade på hennes trygga andetag och tittade på hennes små fötter och händerna som stack ut från pyjamasen. Jag lovar och svär. Så länge hon får må bra, och jag får leva i hennes närhet, med min underbara man, så ska jag aldrig mer klaga på något i mitt liv, ever. Amen.
