Alltså de där reserverna räcker ganska långt, det tycker jag. Likaså delar vi mycket på ansvaret. Vi söker ingen millimeterrättvisa, utan har snarare ambitionen att vi båda ska fungera, så det blir något mer pragmatiskt beroende på situation. Givetvis kan väl båda ibland känna att just man själv ”gör mest”, och i trötta sömntimmar kan det ge upphov till diskussion. Även om ingen av oss har rätt. Men känslan kan ju lätt vara sådan ibland, och framför allt när man är trött, eller blir väckt av Stella mitt i natten och just där och då börjar prata om vem som ska gå upp.
Man kan kanske tycka att vi bättre borde utnyttja helgerna till sömn. Fast vi fungerar ju inte riktigt så, jag och H. Helgerna är heliga, då umgås vi med varandra och vänner, och då får det bli sent fastän det kanske inte är det smartaste ur sömnsynpunkt. Det funkar ändå oftast, då Stella sover bra och rätt länge på morgonen, och vi hjälps åt på morgonen (tar halva var) och kan komplettera med en lunch-nap om det skulle behövas.
Men nu vette sjutton, för den sista veckan vet jag inte riktigt vad som hänt med vår duktiga sovare. Vid läggningarna har hon pratat (och stundtals protesterat) i över en halvtimme. Upp till en timme. Hon har vaknat ungefär varannan natt, och då haft svårt att somna om. Ibland har det tagit en timme. Och morgnarna har blivit tidigare, fast samtidigt så märks det tydligt att hon inte sovit klart – för hon vaknar och gråter och ropar istället för att snacka glatt och verka utsövd. Jag hoppas att det bara är en fas och att den snart är över.
Inatt avslutade vi julfestligheterna kl 02. Kl 03 vaknade Stella, var mer eller mindre vaken och låg mellan oss och härjade och pratade i en timme. Halv 7 vaknade hon. Då var vi INTE nöjda kan jag säga… Barn-TV sittandes melllan oss i sängen i en timme blev räddningen. Sen offrade H sig. Jag går ju ändå upp först med henne varje dag i veckan, var mitt argument… Jag vet inte om han tyckte att det var tillräckligt bra just då dock.
Nu tar H – med all rätt – sig en eftermiddagsslummer, och Stella är duktigare än duktigast och leker själv helt nöjd så jag kan ändå ha det rätt soft. Hon verkar känna av vibbarna, kan man säga…