Det var inte så länge sedan man beslutade att man visst kan bli sjukskriven och få ersättning för krämpor som är förorsakade av graviditet. Det var ett beslut jag jublade över. Inte för att jag själv hade krämpor, utan för att jag vet hur ont man KAN ha, och hur illa man KAN må. Även om graviditet i sig inte är en sjukdom så kan det påverka personer enormt, och göra det helt omöjligt att arbeta. Givetvis är en sjukskrivning på sin plats i detta fall. Utan tvekan.
Jag vet inte varför jag inledde med detta, för det har inget med det jag tänkte skriva att göra. Min fundering är nämligen – När sjukskriver ni er?
Anledningen att jag började med stycket ovan är väl att jag idag hörde om en person som idag behövde stanna hemma från jobbet pga sjukdom. Personen är gravid. Personen ville gå till jobbet men kände att hon var alldeles för trött. Hon hade inte kunnat sova så bra för att hon hade ont av sin foglossning när hon rörde sig. Så hon var helt slut och ”kunde inte” ta sig till jobbet. Orkade inte ens tänka tanken att gå till jobbet. Och stannade således hemma.
Min fundering är vart man egentligen drar gränsen, vart man bestämmer sig för att man är för sjuk för att gå till jobbet. Själv är det när jag är ordentligt, ofrånkomligt sjuk. Ibland går det till absurdum, och jag är direkt korkad. Som den gången då jag kände mig rejält illamående, men ändå tänkte att det nog skulle gå över. Och fick hoppa av t-banan för att kräkas i en papperskorg på perrongen på Slussen (av alla ställen) – mitt i morgonrusningen vid halv 8. Fortsatte sedan till jobbet (eh, hur tänkte jag då?), men blev såklart motad i porten av kollegor som (med all rätt) idiotförklarade mig, och åkte hem och kunde inte röra mig på 48 timmar av värsta sortens kräksjuka.
Eller om jag är förkyld, eller vaknar och har ont i halsen. Då går jag ALLTID till jobbet, och kämpar på. Går hem först när jag mår extremt dåligt, eller får onda blickar av kollegorna. Då går jag hem. Och väl hemma drar jag igång datorn och jobbar hemifrån istället… Typ.
Förmodligen drar jag det lite väl till sin spets. Och i nuvarande svininfluensatider skulle jag kanske välja att vara hemma något tidigare. Å andra sidan är jag rätt stolt över mina väldigt, väldigt få frånvarodagar från jobbet.
Skulle jag stanna hemma från jobbet för att jag var för trött, då skulle jag stanna hemma kanske varje månad, för att inte säga varje vecka. Inatt har vår nyvaccinerade tjej vaknat och gråtit 4-5 gånger. Från 5.30 ”sov” hon hos oss, vilket inte gör min sömn särsikilt kvalitativ. Stanna hemma? Skulle inte tro det. Stanna hemma om jag var gravid och lika trött, eller ännu tröttare? Skulle inte tro det. För inte kan man väl lägga ribban lägre just bara för att man är gravid? Jag tycker verkligen inte det!
Hur resonerar ni?