Stella har några fix idéer som jag tror är lite ovanliga. De är liksom tvärtemot. På ett bra sätt.
Direkt vi går utanför dörren ropar hon VANTAR (”anta”) och blir väldigt brydd om hon inte får sina vantar på sig. Hon är så övertygad om att man verkligen måste ha det på sig, så hon kan bli riktigt arg om vi säger att det inte behövs (typ om man ska vara ute två minuter och det är flera plusgrader). Detsamma gäller mössa. Hon älskar sin mössa. Och skor ska vi inte tala om, hon skulle gärna ha på sig skor när hon sover till och med.
Och egentilgen gäller det alla ytterkläder, så vi har bara upplevt spaghettiben vid påklädning några ytterst få gånger.
På kvällarna brukar vi låta henna lufta rumpan, men det gillas icke. BLÖJA (”bija”) deklarerar hon bestämt och blir inte alls nöjd om hon inte får en ny på en gång. Då tar hon saken i egna händer och hämtar en själv och kräver att vi ska sätta på den.
Sen så är hon inte alls anti att ligga på skötbordet, utan hon tycker snarare att det är en riktigt mysig stund. Smörj och tandborstning, blöjbyte och klädbyte går smidigt och lugnt i 90% av fallen. Ingen ål där inte!
Det kanske inte är så ovanligt, men just vantar och skötbord verkar vara saker som många barn i Stellas ålder avskyr som pesten. Jag tänker iallafall att jag ska vara glad så länge det håller i sig – ju färre fighter desto bättre. 🙂
