Nu har dagis ringt och förklarat om gårdagen. De kände väl också att det där blev fel, och likaså förklaringen, en aning.
Tydligen hade ”olyckan” hänt på vägen hem till dagis, och när de är nära dagis så går de istället tillbaks vid behov. De hade 15-20 min hem, och knallade hemåt. Stellis började gråta efter ett tag varpå fröknarna trodde hon helt enkelt blev trött – förstod inte förrän väl hemma att det var för att det börjat göra ont.
Ändringen from nu blir såklart att de tar med sig grejer och är lite snabbare för Stella, även i lite knöliga situationer eller om det bara handlar om en promenad hem. Även om situationen är obekväm så är det ju ett måste!
Jag är iallafall glad för lite mer återkoppling, och hoppas och tror att det blir bättre nu.
Fast… vi hoppas såklart på att Stella är blöjfri efter sommaren. Vågar man tro på det, tro…