Vissa dagar efter jobbet så får man till det mer än andra. Som igår, då Stella fick göra pannkakssmet själv. OJ så roligt det är, tycker hon, att blanda och knäcka ägg och vispa och mäta upp mjöl och sånt. När smeten var klar övergick hon till att plocka ur bestickkorgen från diskmaskinen när jag stekte och fixade, alla bestick hamnade helt rätt i besticklådan. En duktig liten hjälpreda, som nog växer en massa av att hjälpa till.
Vi käkade sen pannkisar ihop.
Sen tog vi en långpromenad, med två lekparksstopp på vägen. Nej, hon går inte att lura längre… och så vet hon ju på långt avstånd när det närmar sig en park så det går inte att passera utan att göra en avstickare och stanna för lite lek. Men vi hade roligt, och jag fick ju ihop min långpromenad om än med några stopp. Sen gick vi ner och kollade båtar, satt länge på en bänk vid vattnet och filosoferade och spanade. Sen ville hon inte gå hem, så jag fick ta till ”när du räknat till fem båtar”. ”En, tå, te, fyja, PEM” ropade Stella glatt pekandes och studsade sen hemåt utan protester. Tålamod föder harmoni…
Väl hemma fick det bli ett långt bad. Sen var hon redo för sängen och somnade utan ett knyst, så att jag fick en lugn och skön hemmakväll själv. Eller ja, skön bortsett från svanskotan som ömmade efter promenaden.
Tänk vad pedagogiska vissa kvällar kan vara. Det är kvällar som dom som man ska lägga på minnet, så man har lite bra-och-pedagogisk-mamma-med-ordentligt-tålamod -känsla intjänat de där kvällarna när man bara orkar öppna en barnmatsburk till middag, innan man sätter sig i soffan och hoppas att barnprogrammen ska underhålla lääänge. 🙂
Å andra sidan är väl inte det så illa ibland. ”Mamma, titta teve jättejooligt”, kan Stella säga ibland. Hm.
Å andra sidan är väl inte det så illa ibland. ”Mamma, titta teve jättejooligt”, kan Stella säga ibland. Hm.
Förresten hade vi en härlig kväll idag också. Lite spela fotboll hela familjen på nyanlagda konstgräsmattan på höjden ovanför oss gillade vi alla.
