I fredags kände jag mig som jag sa trött i kvadrat, och tanken på två hela helger med H ute på annat (svensexa följt av grabbhelg) och med andra ord tidiga morgnar för mig kändes lite för mycket helt enkelt.
Igår valde Stella, olämpligt nog, att vakna 06.08 sharp. Behövde kissa, var anledningen – och det gör man ju i ”totletten” oavsett tid på dygnet, tycker hon (vilket är bra men ibland såklart tröttsamt). Sen somnade hon inte om, men H som uppfattat mitt trötta läge (eller var det irritation?) gick upp med henne och han skulle ändå iväg vid 7. När han drog låg lämpligt nog storebror och sov i soffan så jag kunde lämpligt nog ligga kvar och sova till 8 då han anslöt svensexan.
Så imorse när Stella åter igen vaknade 06.08 sharp och ville kissa kände jag mig trött men redo att bita i det sura. Men egentligen vet jag ju att hon inte sovit klart då med tanke på att hon under vardagarna måste väckas vid 07.30… Så jag tände inte en enda lampa, hävdade att det var natt och försökte lyckas undvika att hon skulle se solstrålarna som lyste upp hela vardagsrummet…
Jag lyckades. Vi la oss igen och visserligen märkte jag att Stella låg vaken i säkert en timme men hon var knäpptyst så det gjorde inget, men sen somnade vi båda och nästa gång jag tittade på klockan så var den 09.30. Stella sussade sött och vaknade först då när jag gick upp.
Helt underbart, det här trodde jag inte i fredags när jag tyckte det kändes lite övermäktigt. Oväntat utsövd och väldigt tacksam mot såväl Stella som H och storebror, det är vad jag är. Nu njuter vi härlig söndag!
