Gravid med Stella – en tillbakablick #3 (aka gravid i New York)

Jag känner lite att jag vill ha graviditeten med Stella på pränt också. Slutföra innan denna graviditet är slut… Så nu följer tillbakablick #3 – v.22-32, som blir att handla mycket om hur det var att vara gravid i New York.
Här finns tillbakablick #2, och här #1.

Från Costa Rica åkte vi vidare till NY. Jag mådde fortsatt toppen, och min växande mage begränsade mig aldrig vad gäller att uppleva staden till fots. Jag önskar att jag hade haft en stegräknare under den här tiden, för jag tror att jag gick många mil om dagen! Dels varje lunch då jag gav mig ut för långpromenad i Central Park som låg en gata bort från lägenheten där jag jobbade hemma om dagarna, men också då vi knallade runt över hela Manhattan om kvällarna. En promenad från Upper West (90e gatan…) hela vägen ner til SoHo var liksom inget konstigt! Underbara, underbara NY.

Jag skrev in mig hos en barnmorska på Lukes/St Roosevelt, och vid första mötet gick vi igenom mina svenska papper jag hade med mig. Genom värdena försökte vi komma fram till vad som testats och inte… Inte så lätt. Har lite lätt missat läkartermerna när jag lärt mig engelska. 😉 Underbara Maria konstaterade att jag testats för betydligt färre saker än man gör där, men kompletterade bara litegrann då jag inte skulle föda hos dem. Jag gick till BM där på samma intervall som i Sverige – först varje månad, sedan varannan vecka. Man mätte SF-mått och lyssnade på hjärtljud. Vi fick göra UL varje gång, vilket jag dock inte fick uppfattningen att är rutin, utan något de frågar om man vill. Och vi tänkte mest att “varför inte?”.

Allra första gången kollade hon kön – eftersom de i Sverige inte vågat svara fullt ut. Vet ni vad det är?, frågade Maria. Vi förklarade att vi inte fått ordentligt svar. “She is doing just fine in there”, svarade Maria. “She?!”, sa vi? “She!”, log Maria. Vi väntade en tjej. 🙂 Jag kände mig så väl omhändertagen, och så säker i den amerikanska sjukvården. Allt gjordes ordentligt, inklusive sockerkoll. Trots fina värden gällande allt rakt igenom så fick jag göra ett diabetestest, där man dricker en otäck söt dryck och får ta massa prover.

Jag mådde SÅ BRA den här perioden! Inga krämpor. Och den där magen som alla säger att blir otymplig från v.30 ungefär kändes inte alls så tung eller jobbig alls ens på slutet. Jag joggade till v.25-26 någonting. Fick möjligtvis lite ont i ryggslutet, men det avhjälptes med hjälp av medvetenhet om min hållning (“tänk kängurusvans och den ska NED i backen…”, som någon sa).

Att vara gravid i NY var en upplevelse. Människor var så underbara! Alla gratulerade och frågade kring magen. Jag erbjöds alltid sittplats, trots att jag inte var så stor, såväl på tunnelbana som på restauranger om vi väntade på bord. På mors dag skrek folk på gatan “Happy mothers day!” efter mig. Jag kände mig så speciell, så belönad med en gåva. Tänk vilken skillnad mot i Sverige… där jag kunde få stå hela vägen från stan till Kista på tunnelbanan, och till och med blev avvisad från en buss då min sms-biljett dröjde en sekund (i 9e månaden!). Herregud. Vi har en del att lära. Pinsamt.

För övrigt var koffein stort no-no, men jag gick ändå på svenska rekommendationer som tillåter med måttlighet. En Starbucks om dagen fick det bli, med andra ord. Även om jag fick kommentarer som “An espresso brownie, you said? But it’s COFFEE in it!!!”, sagt i skräck av kassören. Eller “Ah, a de-caf, that is?!”, som svar på min beställning av en “Grande Skim Latte”, följt av höjda ögonbryn då jag svarade “Nej, en vanlig tack.”. Fisk var lite svårt där, tycker jag, då jag inte hade någon koll på bakgrund och sånt. Hemma-vännerna som kom på besök fick ta med sig makrill i tomatsås, så kände jag mig lugn vad gäller ursprung och ändå få min Omega3-halt. Haha. 🙂 Jag vågade mig inte på sushin där heller, men köpte däremot alla möjilga sushi-rullar med olika smaker och innehåll. Varför finns inte det mer sånt hemma?

På Prenatal Yoga Center skrev jag in mig på gravid-yoga. Varje vecka gick jag på mitt 1½ timme långa pass – jag som aldrig gillat yoga innan! – och jag njöt så fantastiskt mycket av varje pass. Det var intensivt, jobbigt och avslappnande på samma gång. Helt underbart! Dessutom fick jag träffa en del amerikanskor och surra lite, och fick en bra inblick i deras tankegångar.  Doula verkade vanligt, och den fantastiska instruktören jobbade också som det och kom alltid med nya förlossningshistorier.

Snacket om att man inte får flyga sent i graviditeten fick jag lära mig bara är snack. I princip. Det är lite olika på olika bolag, men ofta gäller v.36 internationellt, och ännu senare inom ett land. Det är däremot försäkringen som är hindret i det hela. Man vill INTE vara i ett annat land gravid oförsäkrad ifall något skulle hända – det skulle kunna bli både en kostsam och riktigt otrevlig historia. Vanligtvis gäller ens försäkring till v.28. Jag kollade väldigt många försäkringsleverantörer för att försöka få tag i en som räcker längre, men det gick inte (). Inte någon sådan nordisk försäkring fanns och var möjlig att teckna. Däremot så jobbade jag i USA, anställd i Sverige – dvs utlandsuppdrag, så därför gällde min tjänstereseförsäkring, och i denna var jag försäkrad tom v.32.

Så när jag var i v.32 åkte jag hem till Sverige. H stannade en månad till (vi var lite våghalsiga även gällande detta.. men han hade iallafall en ombokningsbar biljett :-)).

Tänk att jag kom till NY i princip utan mage och åkte hem höggravid. Med en hel del packning…

Vi handlade MASSOR. Vagn såklart (Bugaboo, 40% billigare än hemma) och massor av märkeskläder. Dollarn var i under 6 kronor (rekord!) och vi visste att vi skulle ha ett barn och vilken sort det var. Så vi tvekade inte kring det särskilt många sekunder. 🙂

Det postiva med att vara gravid i NY var uppmärksamheten och det fantastiska mottagandet, bra sjukvård, härlig motion med Central Park och gravidyogan, och framför allt att tiden gick så fort, då vi ju hade så roligt samtidigt. Det enda negativa var att jag inte kunde dricka goda viner till all god mat vi åt på underbara restauranger. 🙂 Jag kompenserade detta med att ofta få (=unna mig… Kalorier på ett ut i och med dryckesuteblivna sådana!) efterätt istället – inte så illa det heller ;-).

Följ mig!

Mer läsning...
Adrenalin Extra – Canyon Swing Nya Zeeland