Tidigt imorse – redan en bit före sju (och före utsatt tid!) landade jag på Arlanda. Så jag var hemma redan runt 8. La mig i princip direkt och sov till 11.15, som klockans alarm var satt till. När jag vaknade kände jag att några timmar till inte hade varit fel – men det bli ju så, 6 timmar är små problem när man åker västerut men känns när man åker österut. Även om jag sovit helt hyfsat på flyget ändå.
Åkte och hämtade upp mina föräldrar och Stella som kom med tåget från Dalarna. Så otroligt snällt, inte bara kom de med tåg till Arlanda och hämtade henne utan de kom och levererade henne också. Så fantastiska föräldrar jag har!
Det var iallafall ett kärt återseende, vi var väldigt glada både jag och Stella. 🙂
Sen var tanken att de skulle hänga kvar några timmar så jag ev. kunde vila lite mer, men när jag varit borta sådär så är det bara en person som duger för Stella. Såklart. Och ändå inte mig emot, trots trötthet.
Jag är dock inte den enda som är trött, utan Stella kommer hem med en förkylning som hängt i hela veckan. Och nog känns hon hängig allt, om än inte ”super”-sjuk. Under sen-eftermiddagen har det varit dåligt med aktiviteter trots härligt väder, det har varit badkar och sen film för nästan hela slanten. Oh well. Det får bli en riktigt tidig kväll för oss båda. Jag är faktiskt lite osäker på om hon är i dagisform eller inte. Arrrgggh, det har jag INTE tid med!!! I sånt fall får vi åka till Solna imorgon bitti och hämta datorn så jag kan få lite gjort hemifrån… fast samtidigt vet jag att det är en kombo som brukar funka mindre bra hur gärna man än vill.
Hur som så är det skönt att vara hemma, men dagarna i NY var fantastiska. Att lämna Stella kändes också helt lugnt de här dagarna, hon har haft det hur bra som helst och varit så trygg så. Inga konstigheter liksom. Hennes dagar har liksom våra vara fulla med roligheter, häng med kusinerna, bad, bakning, lekparksbesök mm mm mm.
Jag var mogen för att lämna så många dagar (4 dygn) den här gången, till skillnad från i våras, då jag kände mig rätt tveksam till att lämna. Skönt. Så om två år eller nåt kanske vi kommer iväg på en barnfri långhelg i NY igen. 😉