Igår såg jag äntligen Lyckan, Kärleken och Meningen med livet, som jag skrivit om några gånger. Filmen gjorde mig verkligen inte besviken, jag och min kompis Lin både skrattade, grät och bara mös. Filmen har fått ganska medioker kritik, och jag har hört att man talat om lite platt och tunn story, men jag håller inte med. Förmodligen så ser man och känner lite mer om man läst boken och vet vad som förmedlas där… Så jag vet inte jag, jag är färgad, men filmen gjorde mig lika varm inombords som boken – även om boken (som alltid) är resor bättre än filmatiseringen.
Apropå resor. Ett ställe de var på i filmen är Bali. Jag har aldrig varit där. Först var det (enligt ”folk” alltså) för uttjatat och exploaterat, sen kom bomberna, och sen – jag vet inte. Men nu har suget växt igen. Indonesien är ju grymt liksom. Och jag tror Bali kan vara fantastiskt. Något för oss. Ett stopp på vägen, om vi kommer iväg på den resa vi är sugna på om ett år. Att jag ska läsa lite, inpsireras och drömmas, och kolla möjligheter – det är då ett som är säkert.
