Vilken tid gick du upp idag då? frågade H, när han ringde vid 10.30-tiden. Vaddå ”gick”, sa jag, ”hur menar du nu?”. ”Däremot SKA jag snart gå upp, för jag har en lunchdate vid 11.30”. 🙂
Förstår ni när man sist hade det såhär?! Någon gång någon helg innan man fick barn, skulle jag säga. I runda slängar typ 3 år sen.
Och som jag behöver det. Jag kan inte poängtera det nog. Efter fredagens jobbavslut har det varit total kraschlandning, och idag kan jag inte förstå att jag jobbade så sent som för några dagar sedan. Det känns helt osannolikt.
Bästa återhämtningen är att H lämnar Stella på dagis i vanlig tid på morgonen, och jag kan njuta sovmorgon och lugnt tempo hur länge jag vill. Det är så underbart!
Idag gick jag sedan iväg på lunch med en kompis på matskolan Marievik Gastronomi, där vi bokat bord för julbord. Mycket nice!
Sen tog jag en långpromenad – med mina mått nu mätt alltså – runt Trekanten mm, i vintrigt landskap med uppfriskande om än inte så värmande sol.
Det här är laddning av batterier när det är som bäst.
Hade det inte varit för datumet hade bebisen gärna fått dröja, för nu njuter jag av lugnet. Datumet alltså, jag hoppas på en 2010-a av flera anledningar, även om de flesta gärna kommenterar ”knip över årsskiftet”. Men givetvis skulle jag föredra att få barn en bit före jul, för barnets skull men också för att det vore så enormt skönt att hinna landa hemma innan julafton. Men vill ni veta något omvälvande? Helt revolutionerande? Man kan inte bestämma datumet! Bebisen kommer när den är redo!
Så med det sagt så fattar jag inte alla kommentarer man får höra dag ut och dag in. Säkerligen i all välmening eller skämtsamt (wow, nytänkande)… för det är väl ingen nyhet för någon? Jag är rätt trött på de kommentarerna kan jag säga.
Nu ska jag vila lite till, innan Stella ska hämtas på dagis. Battery: charging.