Idag igen.
Klockan är 07.45 och jag funderar på att väcka mina barn. Iallafall min son, så han kan befria mig från dessa FF-kupor. Aj.
Fler än han som behöver några nätters invänjning…
Så, ja, han sover. Två insatser från H inatt, 3 och 4 typ. Napp och lite så, inga större problem tolkade jag det som.
Apropå att H kör nätterna nu (och jag har sovit utan avbrott 23-07, kan ni fatta!!??!!) så hade jag lite dåligt samvete. Stackars H, inte ska han, oj vad trött han ska bli. Osv.
Men jag har försökt lägga ner det dåliga samvetet. Varför ha det, egentligen?
Vi är två föräldrar. Det är ju inte jag som är mamman och han som ’hjälper till’.
Jag har varit uppe 1-3 gånger varje natt i ett halvår. Om man inte räknar in tiden jag var höggravid och besökte toaletten lika många gånger per natt – isåfall blir det ännu längre.
Så, nej, jag släpper det där dåliga samvetet även om jag fortfarande såklart tycker att han är fantastisk och gör en grymt bra insats.
Efter en natt till har Max förhoppningsvis vant sig vid nätter helt utan mat och kan sövas om av mig också om det behövs.
Vi hoppas, några nätters investering i många nätters fin sömn för oss alla.
08.00. Väcka..? Hm. Näe, jag kollar nog nyheterna ifred först. 🙂