Max och Stella verkar trivas här i Dalarna. För mig är mina sommarminnen till 95% somrarna vid släktgården. Övriga semestrar minns jag också, men det var där barndomssomrarna var, liksom. När Stella springer omkring (ovant) barfota på gräset så hoppas jag bara att jag kan ge henne samma känsla av barndoms somrar, och dagg mellan tårna.
Med det sagt, så ja, det blir Sverige för oss i sommar. Som alla somrar. Barn behöver inte så mycket mer – och inte vi heller faktiskt. Här finns gräset och insjön, stora gården och lantlivet. I Halmstad får de havet och sanden, ljumna vindar och sommarstad. Då har de allt. (Jaja det enda jag skulle önska skulle vara lite Gotland, nu har jag önskat mig det varje år i 10 år typ men så länge vi kör vintersemestrar så får det vara…)
Vi har ju festivalat nu, och därmed ”lämnat” barnen 4 kvällar i sträck. Det har gått superbra. Vi har inte gått hemifrån så tidigt utan Max har fått amma en sista gång vid 17. Så efter det har det varit lugnt att åka, eftersom han avslutar med en ordentlig grötportion vid 18.30. Sen får han pyjamas och somnar själv, helt utan problem.
Stella har så kul med mormor och morfar så hon knappt hunnit säga hejdå till oss om kvällarna. Sen har de sovit genom nätterna stabilt.
Morgnarna har varit hyfsat tidiga, jämfört med alla andra vänner som lämnat barnen helt under hela festivalhelgen. Något som såklart kommer för oss kanske redan nästa år. Visserligen har det varit söva om (ge Maxen napp tidig morgon)/gå upp och ge mat/ta första stunden innan mormor och morfar vaknat, men sedan har vi kunnat lägga oss för någon timme till. Så himla bra, världens snällaste morföräldrar!
Nu är vi kvar i Borlänge, men imorgon löser vi av min kusin med familj i släktgården och åker dit för 1½ vecka där. Ska bli hur skönt som helst!