Mysigt har vi, jag och mamms. Det var väl lite intressant inramning när Stella satt med bredvid och frågade ett trettiotal frågor om det där med krabban. När den levde och hur den dog och vem som dödade den, och sånt. Och givetvis, att den nog inte vill bli uppäten, och att den hellre skulle simma i vattnet och kräla i sanden än att bli äten av oss.
Hm. Framtida vegetarian möjligen?
Stackars goda krabban.
Passande vin! Väldigt kreativ och uppskattad komma-hem-present från söta kajenmorsevänner.
Inte så varierat? Jag vet. Men det finns ju inget som kan mäta sig med kokosprickar.