Vi är inga sådana som klarar heldagar på stranden direkt. Så kombinationen med att kunna göra annat är perfekt för oss.
Eftersom det var molnigt på morgonen gjorde vi tvärt emot igår, och tänkte börja i stan. Bara det att det såklart inte fanns något moln kvar när vi väl var redo strax efter 10, och var bra varmt i små gränder och gator. Klagar inte. Faktum är att vi kollade vädret och konstaterade runt 25 här, perfekt för barnen om än säkerligen typ köldrekord den här perioden här?
Max somnade innan vi kom hemifrån, tacka fn för det efter den icke uppskattade tidiga morgonen (morr) men det gav oss en lugn förmiddagskaffe vilket ändå är uppskattat. Ytterst.
Vi gick mot Plaza Catalanya, och på vägen köpte jag en desigual-kjol på jätterea, kul. Vi kilade in på en supermarket och köpte lite picknick – och åt barnen hade vi laddat upp med färsk fylld pasta hemifrån. Siktade på någon park. Fast, väl vid plazan konstaterade vi att någon sådan med gräs och ytor för barnen inte fanns i närheten. Några kilometer bort bara. Inga problem, tänkte vi, vi går. Jo men aningen långt var det. Väldigt. Det kändes som evigheter innan vi kom fram vid kartans blå prick, från myllret i mitten av kartbilden.
Och väl där saknade vi fortfarande gräs, men vi fick ytor. Och palmer och ändå rätt nice inramning. Och faktiskt riktigt mysig picknick på en bänk. I bakgrunden – flera lekplatser. Men halleluja! Vissa städer är dåliga på det där med parker, vi konstaterar att Barca tyvärr hör till dem.
Men här roade de sig länge. Och hittade spanska kompisar. Efter vinterns resa är Stella helt obrydd av att leka med barn med andra språk. Kompisarna hade bollar, Max heaven. Och ja, vi försökte klä Stella lite stadsfint idag men hon vägrade ta av sig fotbollsstället hon sovit i. Det är min dotter det!
Efter lek och glasspaus och så tog vi – tack och lov – en buss till Barcaloneta, för en seneftermiddag på stranden. Max grävde så glatt så jag till och med kunde läsa lite, och vattendjuret Stella var knappt uppe till ytan och vände.
Och så lekte de ovanligt fint ihop, Stella fyllde vattenhinken åt Max (som totalvägrar havsbad) ett trettiotal gånger. Det var en väldigt bra och lagom lång eftermiddag på stranden.
Det fokuserar vi på. Inte Max sammanbrott vid hemgång när han måste duscha, med tillhörande föräldrasuckar och räkna till 178 eller nåt. För det kan man ta, fina dagar som dessa.