Max fick gå till förskolan idag. Torrt, höll den mest rutinerade pedagogen med om med tillägget ”men jag är inte så känslig för sånt där”. Missförstå mig rätt – såklart ska barn vara hemma så länge de är sjuka men man behöver inte överdriva heller. Max smittar inte längre, två envisa koppor på rumpan säger mer om att området luftas sällan än om koppornas status. 10 barn av 40 åkte på kopporna första svängen, andravågen blir intressant…
Om Stella inte åker på det nu blir det vaccin kan jag lova!
Henke har kommit hem. Yuppie och tjoho och allt sånt.
Jag firade med att spontant dra till SATS, den möjligheten hade jag inte sett idag. Och väl där, redo för styrka, drog ett yogapass just igång. Det har jag tjatat i flera veckor om att min kropp skriker efter så jag var snäll mot den när jag tog ett spontant beslut om att köra det istället. 80 minuter senare var jag både mjuk och harmonisk och med det tackar jag för mig denna måndagskväll som inleder en vecka med en massa roligheter. Som vanligt i mitt liv, om jag får säga det själv. Roligt vore också att få jobba en hel vecka, kan vi hålla tummarna för det?
De senaste tre dagarna, sedan kopporna började torka, har Max fått bada varje kväll för att hjälpa torkandes lite på traven. Ikväll passade Stella på att gå loss på städfronten. Bra där! Jag är städerskan! ropade hon, ytterst politiskt inkorrekt… 🙂