En kompis till mig hade en så fantastisk uppdatering på Facebook igår ikväll. Hon hade gått igenom sin farmors saker och hittat 52 vykort och några brev från sig själv, som hon skickat genom livet. Farmor visste vad som var värdefullt i livet, påpekade hon. Tänk att hon sparat de där minnena, de saker hennes barnbarn varit med om och tyckte var värda att berätta för sin farmor om, och vad mycket känsla det ligger i att hon har sparat dem. Alla 52. Vilken skatt. Och vilken skatt för barnbarnet som i detta nu försöker spara de sista fysiska minnena av sin farmor.
Jag måste minnas detta. Minnas det och lära mina barn känslan i ett handskrivet kort. Uppmuntra dem att skicka kort från alla nya (och gamla) ställen de är på, till personer som älskar dem och uppskattar det. Och att fortsätta göra det, genom hela livet – oavsett hur lätt det är att skicka ett mms.
Kanske skriva ett när man tar en paus på en campingplats på en väg någonstans på Nya Zeelands sydö, till exempel?
Om just Nya Zeeland läste jag igår ikväll, vår resa dit. Jag fastnade i gamla blogginlägg (kolla november 2011, från och med 11 november och ungefär 4 veckor framåt – eller under länken/taggen Nya Zeeland) och grät en skvätt här framför datorn. Vad fantastiskt det var. Vad ljuvligt det är att resa. Upplevelserna! Kvalitetstiden med familjen. Det ljuvliga, ljuvliga livet. Min reslust inför vår resa som pågått i två dagar om exakt en månad växer sig större för varje dag.
Och apropå Nya Zeeland ska jag få prata om det stället en hel massa ikväll, så det var ju lämpligt att jag friskade upp minnet lite. Några förskolevänner till Stella och Max åker om några månader på just en liknande resa och vill ha en massa tips. Ingen blir lyckligare än jag att få prata om något så underbart och återuppliva minnen till någon som orkar lyssna intresserat. Det är ingen självklarhet att vänner kan sätta sig in i och orkar lyssna på reseberättelser oavsett om de förändrat hela ens världsbild, satt djupa avtryck i ens själ och förändrat en som människa för alltid. Så som resor gör med mig. Faktiskt alltid, mer eller mindre. Nya Zeeland – mer.