Aldrig hade vi kunnat tro att vår Julaftonskväll skulle kunna bli så stämningsfull, lyckad och välsmakande. Vi valde rätt länge på vad vi skulle ta för restaurang av de flera som finns på hotellet, och där alla hade olika typer av jultema vad gäller maten just den 24e. Valet föll på brasilianskt – gott kött med möjlighet till lång middag kändes rätt. Och lite julbordslikt på sitt sätt (läs: möjlighet till samma matkoma). Sen mindes vi också samma typ av julbord i Sydney för två år sedan, och det var så sjukt bra – första och enda gången jag ätit brasilianskt innan igår. Läs om det och själva konceptet här.
Men vi tar det i ordning.
Barnen tjatade till sig lite barnklubb trots julafton – vi umgås ju 24-7 i en månad så de blir väl extra taggade på både andra barn och leksaker när tillfälle ges kan jag tänka mig såväl som förstå.
Så vi kilade upp i barnfria zonen – takbaren – och hade en lugn stund med utsikt över den konstgjorda palmen Jameriah med kända Palm Atlantis som kronan på verket. När vi en stund senare hämtade barnen blev det ytterst ojuligt med pizza åt dem i baren… De är hungriga rätt tidigt så någon gång ibland gör vi som ofta hemma och låter dem äta innan. Igår var det en hit för alla och en väldigt nöjd matstund. Tillbaka på rummet hade sedan tomten varit där med julstrumpor – inte illa! Ocean view hotel vet att ge sina julgäster lite extra. Oväntat och uppskattat.
Max som fortfarande helst sover en stund på dagen men sällan tillåts göra det slocknade direkt efter att ha proppat i sig stora delar av julgodiset och vi gick till restaurangen.
Där sjöng en kör julsånger – riktigt fint faktiskt, och tomten dök upp med paket åt både en glad Stella och en vagnsovandes Max. Tänk att de finns överallt de där tomtarna!
Men allra bäst tyckte Stella det var att hon träffade sin kompis. Dagen innan hookade hon upp totalt med en finsk jämnårig tjej. ”De kan inte kommunicera för fem öre men har inte vikt från varandras sida utan lekt fantastiskt hela tiden”, som ledaren på barnklubben sa. Häftigt. Stella och E dansade loss och anslöt även underhållningen på scenen till gästernas naaaaw-ande och applåder. Så gulligt!
Och juligt pyntat, och stämningsfullt, osv. Oväntat men välkommet.
Sen åt vi. Ojojoj. Så grymt gott! Det fanns allt och förrättsbuffén var så grymt fräsch och bra (tyckte till och med vi som annars är lite emot buffé) med pilgrimsmusslor och grejer. Ett femtiotal prytslar. Och så köttet förstås – kanske inte riktigt i samma klass som i Sydney men väldigt väldigt bra. Nom.
Mogna som vi var avslutade vi också i tid. Vi behövde ju få plats med lite dessert också.
Vi avslutade sedan kvällen på terrassen, och för att känna att vi verkligen gjort Mellanöstern när vi snart lämnar den fick resans första och sista vattenpipa ackompanjera. Och så gnistrade stjärnorna (men midvinternattens köld var inte särskilt hård) och vi slog sen-rekord för resan hittills då vi till och med passerade 23-strecket innan vi gick upp till rummet med två sovande barn.
En klart värdig julmiddag och Julaftonskväll – och det är förstås extra skönt för just på julafton kan det vara rätt tungt att vara hemifrån hur bra man än har det. Myset, magin och familjen och allt det där.