Jag hade just börjat hänga in mina kläder i skåpet på SATS vid lunch när telefonen ringde. I andra änden väntade förskolan med besked om att Max fått ögoninflammation. Rinn och gegg i det ena och eventuellt på g i det andra. Jag hade det lite på känn, när han kom över inatt kändes han lite varmare än vanligt men då han var sitt vanliga pigga jag imorse och inte hade någon tillstymmelse till feber fanns förstås ingen anledning att ha honom hemma baserat på vad jag tänkte lite flyktigt i lagom mosigt tillstånd vid 2-snåret. Men ögoninflammation var det som var på g, tydligen. Synd att de inte ringde 50 minuter senare tänkte jag som var taggad på SATS men å andra sidan tycker jag som den optimist jag är att det hade varit värre om de ringt när jag var halvsvettig och uppvärmd men inte färdig. Vad mycket värt det är att vara en sån som lyckas se livet från den ljusa sidan ändå. Den förmågan behövdes också några minuter senare när jag konstaterade att jag imorse åkt ifrån hemnycklarna, så att det första jag fick göra var att sätta Max i vagnen och åka till stan tur och retur för att hämta Henkes. Ljuset i det? Vi har aldrig vagn till dagis nuförtiden, det händer kanske en gång i månaden – när vi ska iväg på något särskilt efteråt. Vilken tur att vi hade det just idag, just på grund av sådana planer efter!
Planerna efter förskolan heter bowling och restaurang och Max är hur pigg som helst har jag konstaterat denna hemmeftermiddag så vi åker iväg iallafall (i vagnen stör han ingen). Eftermiddagen har för övrigt både bestått av både garagebyggande i våningarna fem och 45 minuters yoga och det sistnämnda är nog egentligen vad min kropp vill ha mer än högpulspass. Känslan säger TRÄNA men halsen och förnuftet lägger till LITE LUGNT, så jaja. Allt är som det ska.
Ha en skön fredag!
